Leklust, kreativitet. Älska möten med människor – mest barn. Plus en brinnande lust att lära ut och få en grupp att fungera väl ihop.
– Det är ett brett yrke säger Solveig Parviainen som jobbat som fritidspedagog sedan 1991.
Sedan en tid tillbaka fungerar hon som fritidshemsutvecklare i Luleå kommun. Något som lett till att tiden med barnen minskat – då hon inte är lika nära verksamheten längre. Nu handlar det mer om att implementera nya läroplanen och utveckla dokumentationen.
– Det känns roligt att få ta del av allt som händer under en fritidshemsdag i de olika verksamheterna.
Den här eftermiddagen tittar hon in på Trumpeten på Örnässkolan.
– Jag får möta olika arbetslag och se hur det fungerar på olika ställen och får träffa många fler kollegor och barn.
Till skillnad mot i skolan är det barnens intresse som styr mycket av lärandet på fritids. Och då intressena varierar så blir det också skillnader i lärandet.
På torsdagens rekryteringsmässa i Luleå är hon en av dem som kommer att tala sig varm för det yrke hon och många andra brinner för. Ett jobb som är fritt, ger glädje, är utvecklande och kreativt.
Det handlar också mycket om lek, utmaningar, teknik och relationer och at utveckla fritidselevernas förmågor.
– Man måste gilla att möta människor. Mycket har hänt sedan jag började, men grunden är densamma.
Just nu handlar det mycket om digitaliseringen – som kan visa på nya vägar till lärande.
– Det kan bli ett redskap som barnen och även vuxna kan använda sig av, säger Solveig Parviainen och tillägger att barnen i många fall redan kan mer än vuxna.
47-åringen beskriver lärandet på fritids som mer lustfyllt.
– Fritidshemmet kan utmana eleverna i deras tankar och eleverna kan lära av varandra i utforskande samt genom lek, de tränar sig i att bygga relationer samt lösa konflikter.
Allt är dock inte rosenrött.
Pensionsavgångar gör att många fritidspedagoger är på väg att lämna yrket samtidigt som få nya kommer ut på arbetsmarknaden. Det har gjort att det är svårt att hitta utbildade fritidslärare till lediga tjänster.
– Vi skulle önska att fler prövade på och utbildade sig till det. Det skulle vara bra att ha en här, säger Solveig Parviainen som hann gå skola sig på hemmaplan.
Nu är det Umeå som gäller om man inte vill plugga på distans. Och efter några års studier söderöver ökar risken att man blir kvar eller söker sig till andra orter i Sverige, där behoven också är stora.