Hennes hem försvann i lågorna

Inger Björklund står och stirrar in i det som var hennes hem på Flugsnappargränd på Hertsön. Nu är hela huset ett rykande kaos.Men hon låter tacksam när hon svarar på frågan om hon hann få med sig något från lägenheten:- Jo, livet! säger hon.

Branden hade av allt att döma börjat i husets vindsvåning. Så började också bränderna på Järpgränd och Morkullegränd på Hertsön år 2003. De är fortfarande ouppklarade.

Branden hade av allt att döma börjat i husets vindsvåning. Så började också bränderna på Järpgränd och Morkullegränd på Hertsön år 2003. De är fortfarande ouppklarade.

Foto: Bengt-Åke Persson

LULEÅ2009-05-05 06:00
De bodde i fyrarumslägenheten på bottenvåningen i hörnet mot parkeringen - Inger Björklund, hennes man Anders Björklund och sonen Marcus Nilsson, som var hos sin pappa när branden bröt ut.
- Det var bra att han inte var hemma, säger Inger Björklund och tillägger sedan vänd mot sonen som liksom ytterligare två av hennes barn har kommit för att titta på förödelsen:
- Kommer du ihåg hur jag häromkvällen sa till dig att du inte skulle låsa dörren till ditt rum utifall att det skulle hända något?
Utan förmåga att tänka
Inger och Anders Björklund blev väckta efter klockan ett på natten. Sedan gick allt snabbt. Det var bara att ta sig ut ur lägenheten så snabbt som möjligt.
Inger Björklund berättar att hon blev helt paralyserad och utan förmåga att tänka en redig tanke. Hon ringde i alla fall till dottern som bor i närheten och bad henne komma och hjälpa till med de fyra katterna.
- Brandmännen bar ut datorerna och min nya symaskin. Jag sydde mycket.
- Jag skulle ha gått ut i morgonrocken om inte min man hade sagt till mig att ta på kläderna, säger hon.
Hon berömmer räddningstjänsten och hyresvärden Lulebo.
- De har gett hundra procent. Man känner sig verkligen omhändertagen. Lulebo har ordnat en ny lägenhet åt oss och vi väntar på att försäkringsbolaget ska ringa, säger Inger Björklund.
Inger Björklund berättar att den sista av de fyra katterna gjorde hårt motstånd när den skulle evakueras.
- Till sist kom den ut inlindad i ett täcke.
Så återkommer hon till brandmännens goda arbete.
- De räddar allt levande, inte bara människor utan också djur. De bar ut fåglar från en lägenhet, säger hon.
Sedan berömmer hon grannarna.
- Folk i husen runt omkring kom med kaffe och frågade vad de kunde göra för oss.
Inte första gången
Hon har bott på gården sedan 1988. Tidigare hade familjen en femrumslägenhet på andra våningen.
- Det är inte första gången det brinner på gården. Alla hoppas att det var något fel i huset som utlöste branden. Det skulle kännas riktigt illa om någon satte eld på allt, säger hon.
Hon försöker förstå vad som gått förlorat, men det är svårt.
- Jag hade lådvis med trådrullar... säger hon.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om