Sent i onsdags skrev vän en statusuppdatering på Facebook:
"Hela himlen upplyst av norrksen! Fan vad mäktigt!".
Ojdå. Det borde man ju kanske se. Jag släpade mig upp från soffan, tittade ut genom fönstret och konstaterade att...jo, där har vi minsann ett norrsken.
Sedan la jag mig framför teven igen.
Ungefär samtidigt, även det på Facebook, ondgjorde sig en utflyttad vän över att läktarna i Coop arena var halvtomma när Luleå Hockey mötte Leksand. Han var mycket upprörd.
"Skärp er! Förstår ni inte att Luleå Hockey är det finaste ni har?", dundrade han.
Vill minnas att ord som "skamligt" och "pinsamt" också florerade. Han fick medhåll av flera andra som hade en sak gemensamt:
De bor inte längre i Norrbotten.
Jag som personligen såg matchen på teve hade full förståelse varför lulebor inte kände att det var värt att offra några hundra på en match i omgång sju mot en nykomling i en serie med 55 matcher där i princip alla går till slutspel. Det är ny match i Coop Arena nästa vecka. Och nästa. Och nästa...
Men det fick mig ändå att fundera, för det här säger något. Något som vi kanske rent av borde dra lärdom av.
Förstår vi verkligen hur fantastiskt Norrbotten är? Har vi förmågan att uppskatta det? Att förmedla det? Eller blir vi så hemmablinda och blassé att detta hämmar vår utveckling? Är vår hemmablindhet rent av skadlig?
Ja, jag tror faktiskt det.
Jag får nästan dåligt samvete när jag skriver det här. För jag inser ju att borde jag ha stått kvar vid fönstret en bra stund. Jag borde ha tagit ett djupt andetag, njutit av skådespelet då rymden möter jorden och skakat på huvudet åt den löjliga tur jag har som kan uppleva detta från mitt vardagsrumsfönster. Att jag sett norrsken många gånger förut gör ju inte skådespelet sämre.
Min egen dumhet får gärna bli en symbol för något som måste förändras. Jag minns när jag intervjuade Annika Fredriksson, vd för turistföretaget Swedish Lapland. Hon sa att Norrbotten har allt fantastiskt gratis, det finns runt omkring oss – det handlar bara om att vi själva ska förstå det.
Att Norrbotten ska utvecklas genom sin turism är jag övertygad om. Där finns oerhörda möjligheter. Men då måste vi verkligen skaka av oss hemmablindheten och både se och förstå vad det är för guldgruva vi sitter på.
Vi vet att japaner gladeligen sätter sig i flygplan för att transportera sig över hela jordklotet för att (kanske) se ett norrsken. Det har blivit en attraktion som framför allt Finland lärt sig slå mynt av. Men även Norrbotten har hakat på tåget. I Abisko finns i dag Aurora Sky Station där turister samlas för att titta upp mot skyn för att förhoppningsvis se det där gröna som rör sig på himlen.
Hemmablindhet är knappast ett norrbottniskt särdrag, snarast ett globalt fenomen, men jag tror det är nyttigt att bli påmind om det lite nu och då.
Nästan gång någon hojtar om norrsken på Facebook stannar jag garanterat kvar lite längre fönstret. Eller så beger jag mig rent av ut till en bättre lämpad plats för att titta.
Till vintern tar jag bilen ut på isvägarna för att skåda obruten horisont.
Jag kanske även fyller ut en av de där tomma stolarna i Coop arena och inser att det inte är någon naturlag att Luleå har ett av Sveriges bästa lag i vår kanske bästa idrottsliga.
För inte måste vi väl lämna länet och känna saknad innan vi kan se?