Hellberg trivs solo

Dryga fem år har gått sedan Wilmer X, ett av landets mest älskade liveband, tystnade.
- Bensinen tog slut. Det blev som ett dåligt förhållande: ingen var sur men glöden försvann, säger sångaren och låtskrivaren Nisse Hellberg.
Han hade redan hunnit släppa två skivor i eget namn - Röster från Södern (1994) och Extrem (2001) - där Hellberg kunde botanisera mycket friare musikaliskt, än inom Wilmer X.
- Soloplattorna var tänkta för att få utlopp för allt det som inte fick plats i bandet. Jag gillar den amerikanska rotmusiken - bluesen, countryn, rockabillyn - lite för mycket. I Wilmer X var de gemensamma nämnarna sånt som Stones, Ramones och AC/DC. Jag tröttnade på att spela bredbent, stökig rock.
"Bättre än på länge"
När Wilmer X-sagan nådde vägs ände tog solokarriären fart. Alla hans tre senaste skivor har sålt guld, den senaste En modern man kom i fjol.
- Det går bättre än på länge. Sololåtarna når ut till en bredare publik och jag är stolt över att kunna gå vidare, utan att behöva spela en massa gamla Wilmer X-låtar.
Lagom till jul summerar han sina soloår med samlingsskivan Tufft jobb. Titeln lånas från en av hans låtar, känd från Svensktoppen, men säger också mycket om hur tillvaron är för artisterna i skuggan av skivbranschens kris.
- Även om jag har sålt guldskivor kan det inte jämföras med hur det var förr. Skivförsäljningen har mer än halverats. Det är som på 20- och 30-talet, man måste ut och spela för människor. Ena kvällen sitter jag på ett jazzcafé och nästa kväll en rökig rockklubb eller en festival.
Även om solomusiken är rotad i 50-talets rockabilly och rhythm and blues är Nisse Hellbergs osvikliga popkänsla från Wilmer X-tiden intakt.
- Jag gillade pop redan i tolvårsåldern. Kompisarna lyssnade på Deep Purple, det tyckte jag var för omelodiöst. Jag var mer för T Rex och Sweet.
Han uppskattar också renässansen för rockabillyn på 2000-talet, med alla nya band som har tillkommit.
- Men det är få som sjunger på svenska - eller skånska, för den delen. Numera är jag väldigt noggrann med texterna. I Wilmer X kunde man gömma sig i larmet.
Just ordvändningarna och lekfullheten i texterna har alltid lovordats. Somliga Hellbergska kvickheter påminner rentav om forna giganter som, säg, Owe Thörnqvist.
- Eller Cornelis. Hans kombination av allvar, cynism och humor är fantastisk. Samma med Hasse och Tage. Jag gillar att kombinera lätt underhållning med mer seriös.
- Oftast är det antingen eller i Sverige: gravallvarligt eller bara töntigt. Sånt kan ju få plats i en och samma textrad. Man får skratta åt eländet ibland.
Trivs bäst solo
Han gjorde en julturné med The Refreshments redan 2006 och i år åker de ut på vägarna igen, tillsammans med Sven Zetterberg.
- The Refreshments är ett fenomen. De har en "dumkul" jullåt, Santa’s gonna rock, som är riktigt bra. Deras humor påminner om min egen.
Och mitt i julturnén återförenas Wilmer X. Bandet är största akt när den (av malmöiterna) efterlängtade Citytunneln invigs den 4 december.
- Kungen kommer också, om han nu vågar visa sig. Allting kröns med att vi ska spela, väldigt smickrande. Hur det än går, så går det till historien.
Men räkna inte med en varaktig comeback av bandet.
- Nej, jag trivs bättre i tillvaron som soloartist. Men jag har aldrig lagt locket på helt. Dyker det upp exceptionella saker, som det här, då ställer jag upp, säger Nisse Hellberg.