Hästar - livet för flickor på sommarläger

Hästlivet är svettigt, tungt, skitigt och... alldeles underbart.För Hanne Brenna, Elina Folkesson och Julia West och de andra flickorna på ridlägret hos Sylvia Huuva och hennes islandshästar är det drömlivet.

Sylvia Huuva med hingsten Demantur, diamanten.

Sylvia Huuva med hingsten Demantur, diamanten.

Foto: Jonas Lindsköld

LULEÅ2009-07-08 06:00
Islandshästarna Herkules och Freja möter oss när vi kör in mot Sylvia Huuvas hästgård i Alviksträsk utanför Luleå. Vägen är avstängd med ett rep för att inte hästarna ska sticka iväg.
Herkules och Freja är grästrimmare, säger Sylvia Huuva skämtsamt.
De bor hos henne under under sommaren för gångartsträning.
Full fart på gården
Det är redan full fart på gården.
I gästhuset bor nio ridflickor på ett av de ridläger som Sylvia Huuva anordnar. Bodenflickorna Hanne Brenna, 13, och Elina Folkesson, 12, och Julia West från Umeå, sadlar sina hästar.
Hanne Brenna och Elina Folkesson har tagit med sig sina sköthästar från Boden, Dôni och Blakkur.
De står i sina boxar och låter sig lugnt hanteras.
- Ni behöver inte stressa. Vi börjar när ni är klara, säger Sylvia Huuva.
Det ska bli ridlektion. I går var första dagen på lägret och flickorna fick bekanta sig med hästarna. I dag har de nio flickorna delats in i tre grupper om tre i varje och den första gruppen leder ut hästarna på ridbanan.
Hanne Brennas häst Dôni är lite busig och tycker inte om att arbeta, berättar hon.
Dôni betyder dumskalle, säger hon vidare och på ridbanan får Hanne Brenna jobba när Dôni är motvillig.
Sylvia Huuva ger instruktioner. Hon har en väst med ett bärbart högtalarsystem på sig så att hon inte behöver skrika.
- Nu får du bli lite galen, säger Sylvia Huuva till Hanne Brenna när Dôni inte töltar.
- Korta tyglarna, Elina. Gör en volt och ställ hästen inåt. Förbered för tölt.
Lär sig nya saker
De tre flickorna jobbar på sina hästar. Det är torrt och hästarna river upp ett moln när de passerar. Vid sidan av ridbanan går hingsten Demantur, diamanten, och spanar.
När islandshästen Tildra går förbi gnäggar han lite dovt, Tildra är en favorit.
Demantur är en vacker hingst som Sylvia Huuva köpte från Island i vintras. Hon har en liten egen avel och hoppas mycket på den vackre Demantur.
Efter ridningen packar Elina Folkesson ner hjälmen i en påse och går iväg och hämtar en salva som ska skydda Blakkur mot myggen.
Hon tycker att det är kul med ridläger för att man får lära sig nya saker.
- Det är kul att få rida mycket och så träffar man nya kompisar, säger Elina Folkesson.
Små men starka
Hon rider islandshäst även annars och det gör Hanne Brenna också.
- Islandshästar har fler gångarter. De är inte så stora men inte så jättesmå och är ganska starka. Jag tycker att man får jobba mer med dem, de har alltid en gångart som de har svårare för, säger hon.
Sylvia Huuva har haft gården sedan 2000.
Företaget heter Sylvias islandshästar, och Sylvia Huuva har tagit över där munkarna vid Mariebergs kloster tidigare gick omkring.
Under terminerna har Sylvia Huuva ridskola och turridning på de 20 islandshästarna och på sommaren är det ridläger.
En veckas hästliv
I en vecka ska flickorna leva hästliv. På tavlan i stallet finns en lista på vem som dukar fram till frukost, sopar och vilken häst som ska duschas.
I gästhusets hall står sex par foppatofflor i olika färger och i sovrummen är det bäddat i våningssängarna.
Det sägs att det spökar i huset.
Hanne Brenna visar på stereon, det hänger en handduk över den.
Anledningen är att det visst har busats och någon har stått utanför fönstret med en fjärrkontroll och skrämts.
Handduken ska omöjliggöra sådana bus.
Islandshäst är en inhemsk isländsk hästras av ponnystorlek, känd för att ha upp till fem gångarter, skritt, trav, tölt, galopp och flygande pass.

Tävlingar där gångarternas
kvalitet bedöms hålls på en oval bana medan kapplöpning i flygande pass hålls på rak bana.

Islandshästen är en
stark, härdig och arbetsvillig häst, använd som transportmedel på Island i över tusen år.

Islandshästen är ättling
till de hästar som de första nybyggarna på Island förde med sig från västra Norge och Brittiska öarna. Importen tycks ha upphört omkring år 1100 och sedan dess har rasen levt isolerad på ön. Det råder fortfarande strikt importförbud; en islandshäst som lämnat landet kan inte återvända.

Under århundraden var
islänningarna starkt beroende av sina hästar och hästarna förekommer allmänt
i isländska sagor och dikter. Fram till andra världskriget var exporten omfattande. I Storbritannien användes de i gruvindustrin.

I dag är hästarna
en viktig del av den isländska turistnäringen och uppfödning och export av avels-, tävlings- och fritidshästar en betydande inkomstkälla.

Islandshästen är den
fjärde vanligaste hästrasen i Sverige, efter svensk varmblodig ridhäst, svensk varmblodstravare och shetlandsponny.

Källa:
Nationalencyklopedin
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om