Den där historien berättades på det finskspråkiga berättarcaféet i Norrbottens museum på fredag morgon. Den belyser på ett roligt sätt den språkförbistring som kan uppstå mellan den som talar meänkieli och den som talar riksfinska.
Berättaren av historien är Birger Engström som växte upp med meänkieli i Vuono utanför Haparanda. Historiens telefonör ställde sin fråga på meänkieli med betydelsen "Kom jag till nummer åtta?", ovetande om hur dråplig den blev på riksfinska.
Berättarcaféerna har tillkommit på initiativ från Norrbottens museum och arrangeras i samarbete med Föreningen Norden och Finska föreningen den sista fredagen i varje månad. Gårdagens träff var den tredje och hade lockat tolv personer – finnar och tornedalingar.
– Första gången var det snöstorm och oplogat här när vi kom. Jag ramlade i djupsnön, säger samordnaren Salli Björnfot som är från mellersta Finland och gift med en svensk man.
Salli Björnfot har arbetat som hemspråkslärare och berättar en historia om när eleverna skulle lära sig om människokroppen och hon hade släpat ett skelett till klassrummet. Två pojkar stod i korridoren och kikade in genom dörröppningen. Den ena sade upphetsat "Siellä on luuranko!", det vill säga "Det är ett skelett där!". Den andra frågade andlöst "Elää ko se?", det vill säga "Lever det?".
Eine Johansson kom till Råneå som krigsbarn och valde sedan att bosätta sig i Sverige. Hon dras med i berättandet om gamla tiders "original" och berättar om sin barndoms grannar i Finland – en väldigt speciell kvinna och hennes specielle vuxne son: Det var städdag i deras stuga och rätt vad det var kom sonen ut med skräp fyllt av kackerlackor. Han slängde skräpet mot ett tredje hus i grannskapet sägandes "vi delar med oss till de rika".
Eeva Thorneus, som är född i finska Pello men "tog" en svensk man och flyttade till Sverige, bjuder på en historia med liknande tema: Det kom en luffare till familjens gård. Fadern lovade honom arbete i höbärgningen. Vid lunchen tog mannen av sig skjortan och slängde den på golvet. Modern såg förskräckt hur plagget började röra på sig. Skjortan var full med löss. Det blev snabbuppvärmning av bastun och noggrann tvätt för både luffaren och hans kläder.
Berättandet fortgår i två timmar och det skrattas – både på meänkieli och finska!