Spindeln i nätet. Ansiktet utåt. En välbekant syn för alla som besöker regionhuset i Luleå. Det är Anna-Gretha Rutqvist, som på fredagen gör sin allra sista arbetsdag i receptionen.
– Jag fyller 65 år i september, så jag går lite i förväg. Det passar bra att sluta nu, när vårsolen lyser och jag har min sambo Ted, som längtar efter mig därhemma.
Drygt 44 år hann det bli i regionhuset, men hon började i dåvarande landstingets tjänst redan som 17-åring. Första tiden jobbade hon i köket på Luleå lasarett.
– Sedan flyttade jag hit och fortsatte i köket. Jag hade ju gått restaurang- och storhushållsutbildningen på Strömbackaskolan i Piteå, så det passade bra.
En anekdot värd att berättas är att hon, liksom regiondirektören Anna-Stina Nordmark Nilsson, har sina rötter i Överkalix. Där var de två klasskamrater.
– Hon var jätteduktig i skolan, Anna-Stina. Jag brukar säga till henne: "Du satt ju hemma och läste läxorna. Det gjorde inte jag." Men så blev hon ju direktör också, säger Anna-Gretha Rutqvist och skrattar gott.
Det var andra tider då, i slutet av 1970-talet. Arbetspassen i köket kunde sträcka sig till sena kvällar.
– Det var många middagar och besök här i huset. Då hade man ännu inte begränsat representationen. Det serverades en del alkohol och det var väl lite mer lattjolajban då. Men det dröjde ju inte så många år förrän det blev stopp för det.
Heltäckningsmattor fanns överallt och sammanträdesrummen var utrustade med gigantiska askkoppar i röd keramik. Det bolmades rejält i hela huset.
– Det luktade pyton, alltså! I dag skulle man ju få en chock om någon tände en cigarett i restaurangen, men då var det helt normalt. Sedan gjordes rökrummet på entréplan om till sammanträdesrum, men det fortsatte att gå under namnet "Fimpen".
Anna-Gretha har hunnit ha många arbetsuppgifter genom åren. När en av vaktmästarna skulle utbilda sig vidare sökte hon hans vikariat. Hon ansvarade bland annat för dåvarande landstingets egna tryckeri.
– Vi gjorde fem miljoner tryck per år. Till det stora novembermötet varje år trycktes kilovis med handlingar upp till varje politiker.
Den nya receptionen invigdes 1988. En bild från tiden visar en ung Anna-Gretha med tidstypisk 80-talsfrisyr och hängslen över blusen.
– Då hamnade jag här, jag blev något av en allt-i-allo.
Förr om åren hade hon ansvar för allt ifrån godisautomater till tidningsprenumerationer. Fram tills nu har hon hanterat alla nycklar, parkeringsplatser och konferenser.
Många kvällar och helger har hon tillbringat på jobbet. Politiker i sammanträde går inte att sätta en klocka på, menar Anna-Gretha Rutqvist.
– De kan sitta i möte jättelänge, utan att komma överens. Då kan man bli kvar på jobbet, som ansvarig för lokalerna. Men jag har fått vara med om så otroligt många roliga saker också.
Ett möte hon minns alldeles särskilt är det med neurosedyn-skadade Mikael Andersson, som kom till regionhuset för att hålla en föreläsning.
– Han hade en sådan otrolig glädjeaura runt omkring sig. Jag är så glad att jag fick träffa honom och få uppleva hans sätt att vara.
Hon har sett politiker och tjänstemän komma och gå genom årens lopp. För visade man stor respekt för de uppsatta, men i dag är klimatet betydligt mer avslappnat.
– De är ju människor, de också. I dag kan jag bli beklämd och ledsen om det står i tidningen om något dumt som någon politiker har sagt. Oavsett partitillhörighet kan jag känna sympati för människan.
Hennes främsta drivkraft i yrkeslivet har varit att hjälpa människor, såväl arbetskamrater som medborgare. Till receptionen har människor med vitt skilda behov vänt sig, till exempel personer som har farit illa i vården eller på annat sätt.
– Det är många tragiska öden som jag har fått höra om.
Livet som pensionär ser Anna-Gretha Rutqvist fram emot. Den första dagen blir nu på måndag och då ska hon stänga av båda sina väckarklockor.
– Jag är nattuggla, så jag har alltid haft två. Men då ska jag vakna utan och sedan stiga upp och äta en lång frukost. Jag och min sambo har bestämt att vi ska ta en riktig promenad, varje dag. Vi är bra på att laga god, onyttig mat. Nu ska vi bli bra på att laga god och nyttig mat. Inte alla dagar i veckan, men några! Vi ska ta hand om knopp och kropp, har vi sagt.