Här råder ren målarglädje

Konstnären Annica Waara ska lämna sitt tillhåll på Hertsölandet. Huset vid havet blev för litet när kärleken slog till och hon blev en del i en fempersonersfamilj. Det blir flytt till kyrkbyn i Gammelstad. Sina samiskinspirerade tavlor behöver hon emellertid inte släpa på.
– Just nu har jag inte en enda tavla hemma. Allt är sålt! säger hon.

ROSA. Annica Waara höljd i ett rosa skimmer. "Jag får inspiration av saker som berör mig", säger hon.

ROSA. Annica Waara höljd i ett rosa skimmer. "Jag får inspiration av saker som berör mig", säger hon.

Foto: Linnea Bergenudd

LULEÅ2014-06-23 09:02

Annica Waara kommer från en samesläkt på sin mammas sida. Renar och annat samiskt är hennes huvudsakliga motiv. Hennes stiliserade bilder är kända i hela Sverige och även utanför landet. Förutom att måla gör hon reliefer i renskinn och skulpterar. Dessutom designar hon bland annat porslin, brickor och kläder.

Två månader per år lämnar Annica sin bas i Luleå för Göteborg. Hon har ett galleri på Liseberg och hennes sambo Christoffer Mäkitalo, till vardags ambulanssjuksköterska, driver en restaurang med sameinspirerad mat i anslutning till det.

Säsongsöppen butik

Annica har en fristående ateljébyggnad på Hertsölandet. När hon flyttar till kyrkbyn i Gammelstad ska hon hyra en liten butik och ha säsongsöppet. För måleriet och det övriga konstutövandet ska hon hyra lokal hos Kulturakuten i centrala Luleå.

– Det kommer mycket turister till kyrkbyn så inte minst därför vill jag ha en butik där. Däremot blir det ensamt att arbeta i en egen ateljé hemma. Hos Kulturakuten får jag umgås med andra kulturutövare.

Hon har varit konstnär på heltid i tio år i sitt eget företag "Konstnär Annica V Waara". Gallerian i Göteborg som hon har haft i sju år är en del av det.

– Sedan har Christoffer och jag utvecklat det till att innefatta också restaurangen. Hela familjen tillbringar två vintermånader i Göteborg. Det hela började med att jag jobbade där nere i ett år och var på julmarknaden på Liseberg i två månader. Det finns ett stort intresse för det som jag skapar där nere, och för maten som vi erbjuder nu – norrländska delikatesser.

Samiska rötter

Annicas familj består av Christoffer, deras gemensamma dotter Novalie, 3, och bonusbarnen Adeline, 12 och Liam, 8 år.

– Plötsligt var jag del i en fempersonersfamilj, säger hon leende och vi tittar på ett fint fotografi på de tre barnen som Christoffer fick som farsdagspresent.

Novalie har fått en förskoleplats i kyrkbyn som Annica är väldigt glad över. Hittills har hon varit hos en dagmamma på Lerbäcken – åtta kilometer från hemmet på Hertsölandet.

Nu är det Annica själv som ska pendla till Kulturakuten. Nya samemotiv väntar på att förverkligas. Annica berättar om sina samiska rötter.

– Min mormor Anna- Kristina tillhörde den sista generationen som flyttade med renarna och bodde till fjälls. Hon kommer från Könkämä sameby.

Mormor Anna Kristina har skrivit en bok om sitt liv tillägnad Annica och hennes syster.

Ställt ut i Tyskland

Annica målar mycket renmotiv. Hon hänvisar till att det är ett fascinerande djur som har en väldigt stor betydelse i samekulturen.

– Renen har varit många släkters levebröd. Jag har varit med om att flytta renar till fjället. Det är mäktigt.

Hon berättar glatt om utsmyckningsjobb som hon har fått, bland annat på turiststationen i Abisko där hon smyckat "Samiska rummet".

– Det är ett fantastiskt rum med panoramafönster mot Lapporten där folk gifter sig. Jag har också fått smycka puben i källaren.

Hon brukar ha sju - åtta utställningar per år från Nikkaluokta i norr till Malmö i söder. Hon har också ställt ut utomlands, bland annat i Tyskland.

– Ett år hade jag 17 utställningar! säger hon och berättar om ett helt busslass med stamkunder från Oslo som brukar komma till galleriet i Göteborg.

Lavin gav målaridé

Förutom ideer om nya bilder med renmotiv bär Annica på en annan idé att fästa på målarduken: Under skidåkning i Riksgränsen i våras drogs hennes sambo Christoffer med i en stor lavin. Han grävdes fram i sista stund och klarade livhanken.

– Det tog lång tid innan jag förstod allvaret i vad som hade hänt. Jag kommer nog att måla något som tar upp det, säger hon och berättar om hur Christoffer hade lagt ut en så kallad "selfie", en bild på sig själv, på Facebook innan han påbörjade det ödesdigra åket.

– Till bilden skrev han "Jag var först uppe på Nordals!".

Nordals betyder Nordalsbranten. Det var där lavinen gick.

Så här berättade polisens insatschef i NSD om när Christoffer Mäkitalo grävdes fram ur snömassorna:

"Han var avtuppad och medvetslös men kvicknade till så fort de fick upp honom. Det tog 15 - 20 minuter innan han grävdes fram. Han hade otrolig tur eftersom folk såg det som hände och kunde nå honom så snabbt".

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om