Robotarna rullas fram för att sedan fästas under planet.
Det är gråmulen dag när Jas Gripenplanet landar och en grupp värnpliktiga genomför en rörlig klargöring, det vill säga tankar, servar, kontrollerar och laddar planet med nya vapen. Det här är en del i den stora flygövningen Nordic response. Värnpliktige Markus Sandberg från Stockholm är flygmekaniker och är en av dem som deltar.
– Det är kul och det är väldigt tekniskt så det gäller att vara noggrann så vapnen hänger kvar när planen lyfter.
Nordic Response militärövning F21. Us Airforce tank flyg.
I åtta veckor har de tränat för att kunna göra det på kortast möjliga tid.
– Det är klart att man tar tid för man vill vara i den bästa gruppen, säger han och skrattar.
Flygplanen är känsliga och utsatta på marken så tanken är att de snabbt ska upp i luften igen, något som Sverige är bra på.
– Det är en kultur som vi haft i flygvapnet som en lång tid, så hela systemet med flygplan, mjukvaran i planet samt de värnpliktiga och deras utbildning är anpassade för det, säger Erik Norberg, ställföreträdande chef Flygunderhållsenheten F21.
Från F21 deltar 1 200 personer, varav 700 fast anställda, 200 värnpliktiga och 150 inkallade personer som gjort sin värnplikt 2017-2023. Övningen ingår i den större övningen Steadfast Defender 24.
– Det viktigaste för vår del är att vi övar att integrera vårt svenska sätt att genomföra luftoperationer till en nordiskledd Natooperation. Vi övar på att kunna leda samtliga fyra nordiska länders flygvapen från en plats, en nordisk ledningscentral som ligger i Bodö i Norge. Den förmågan ska alltid finnas där för att kunna omhänderta en kris innan vi går in i det vi kallar ett artikel 5-försvar, det kollektiva försvaret av alla Natoländer. Nu skapar vi ett nordiskt koncept som sedan kan föras in inom ramen för en Natooperation, säger Peter Greberg, chef på F 21.
De finska deltagarana är på väg mot uppdrag.
En finsk pilot gör sig redo för uppdrag.
Piloten Spicer, från 72:a flygstridsdivisionen från Sotenäs i Skaraborg, deltar också i övningen. Han har ett kodnamn, dels för att namnet är enkelt i kontakten med annan personal från andra länder, dels för att anonymisera honom av säkerhetsskäl. Han ser positivt på övningen då det gör att han får öva med andra länders piloter och deras sätt att flyga.
– Det som kommer att skilja när vi går med i Nato är att vi får en större insikt i planering och ledning än som varit fallet tidigare när vi varit med som partner och tränat.
Ett stort pressuppbåd på väg in i det amerikanska tankplanet KC 135 Stratotanker.
Ryan Mowers, anerikansk överstelöjtnant, berättar om tankflyget Kc 135 Stratotanker.
Ryan Mowers, anerikansk överstelöjtnant, är en av de amerikanska deltagarna i övningen.
Härifrån kontrolleras tankningen i luften från tankflyget KC 135 Stratotanker. Genom luckan kan operatörern se och därmed genomföra tankningen på ett säkert sätt.
Matt Agles, överstelöjtnant och pilot visar hur cockpit ser ut i det amerikanska tankflyget.
Är det svårare att öva med andra nationers piloter jämfört med bara svenska piloter?
– Det är klart. Tränar bara vi svenskar har vi ett djupare samarbete och ett djupare taktisk sammansvetsad förmåga. Vi har tränat med andra Natonationer så länge att även det är väldigt enkelt, men det är klart att det svenska samarbetet är djupare ur ett taktiskt perspektiv, säger piloten Spicer.
En skillnad mellan Sverige och Nato är att Sverige opererar från flera baser till skillnad från Nato som opererar från en bas.
– Det är en del av det koncept som vi hållit på med ett tag inom det svenska flygvapnet, säger Erik Norberg, ställföreträdande chef Flygunderhållsenheten F21.