Här finns rum som ger ro att skapa
Den vita och den svarta färgen. Det är vad Inger Thurfjell utgår från när hon formar ett rum för skapande. - Svart och vitt lämnar utrymme för andra färger, möbler och föremål, säger hon.
Fotograf: Tomas Bergman
Foto:
Inger Thurfjell har tidigare gått kortare kurser inom konstområdet. Nu har hon tagit steget fullt ut och studerar andra året vid konstlinjen på Sunderby folkhögskola. På kvällstid arbetar hon halvtid som terapeut.
Hon visar runt i de olika rummen: ett kombinerat kök och väntrum, ett mottagningsrum och en atelje. Men för henne är kreativa rum långt mer än den fysiska miljö hon vistas i.
- Jag tänker mycket i rumslighet. Det är allt från inre rum ur ett existentiellt perspektiv, till exempel möten med människor eller djur, till yttre, konkreta rum som min atelje. Jag vandrar ut ur och in i olika rum, det är ett ständigt pågående flöde. När jag sedan går in i skapandet innebär det ytterligare en dimension, ett rum inom mig själv.
Både de yttre och inre rummen påverkar kreativiteten. Ibland kan hon först i efterhand se processen, vad det egentligen är hon målat ur djupet av sig själv. Skapandet är för henne ett sätt att förhålla sig till sin existens.
- Både konsten och psykoterapin är skapande processer, konsten i form av bildskapande och psykoterapin med hjälp av språket.
Hon tar ibland bilden till hjälp i sitt arbete med personer som har verbalt svårt att hitta kopplingen mellan ord och känslor. Eftersom bilden kom före språket kan hon som psykoterapeut använda den som ett medel för att nå orden.
Däremot har hon valt att inte utbilda sig till bildterapeut.
- Konsten vill jag ha för mig själv!
Åter till den yttre miljön. Inger Thurfjell tycker om ordning och reda, och det är det i hennes atelje. Däremot kan hon stå ut med "organiserat kaos", om så behövs. Med vitt och svart som stomme får hon det lugn som behövs.
- Jag tänker mig ett kreativt rum som en vit kub, som man sedan fyller på.
Hon bor i ett gammalt hus, men är förtjust i avskalade miljöer med rena linjer. Det märks nu inte riktigt i ateljen, för hon råkar också tycka om vackra ting. Däremot är hon långt ifrån någon materialist. Hon "gillar grejer", som hon säger, men har lätt för att göra sig av med dem också. De flesta har hon ett högst osentimentalt förhållande till.
- Jag är väl medveten om hur förgängligt allt är. Det är verkligen inte mycket som jag känner att jag måste spara för att låta mina barn ärva. Däremot kan jag ha ett speciellt förhållande till enstaka föremål eller möbler, säger hon.
Ett exempel är soffan i köket/väntrummet, som klätts om ett otal gånger. Den kan hon för sitt liv inte göra sig av med, trots makens påtryckningar. Där vilar hon ibland på dagarna.
- Den är omodern, men jag älskar den. Den är jag inte redo att göra mig av med än. Kanske aldrig.
Inger Thurfjell blandar gärna gammalt, nytt och olika stilar, men det sker med säker hand. Hon är ingen kaotisk person, snarare strukturerad och organiserad. Den nyligen genomförda upprustningen av ateljen innebar enligt henne ett lyft.
Att ateljen är estetiskt tilltalande och genomtänkt in i minsta detalj är dock inget måste för att få igång hennes kreativitet.
- Jag trivs väldigt bra i målarsalen på folkhögskolan också, trots att det är färgfläckar över hela golvet och rätt så sjabbigt. Däremot finns det rymd också där. Just rymd är nog ett måste för att jag ska kunna skapa.
Hon använder ordet lek för att beskriva hur hon hittar till inspirationen. Ateljen kallar hon för "sin lekplats". Hon gör det halvt på skämt, halvt på allvar. En plats för allvarlig lek eller lekfullt allvar, om man så vill.
Här finns ett tryckbord, en hyvelbänk, ett staffli, en provdocka och en mängd penslar. Och i rummet bredvid står soffan och väntar om hon vill sträcka ut sig en stund.
Här har hon det hon behöver för att med konstens hjälp fortsätta utforska sina inre rum.
Så jobbar vi med nyheter