Erik Öhrling, vd på Lulebo, var på plats och svarade på de boendes frågor.
Närmare hundra personer från trygghetsboendet på Bergnäset satte sig strax innan 14 under tisdagen till bords utomhus, vid lägenhetskomplexens baksida som var pyntad med ballonger, björkris och vimplar färgade i gult och blått.
Väl där bjöds man på mat från den lokala pizzerian med tillhörande dryck och för vissa ackompanjerades måltiden med en liten snapsflaska.
Eftermiddagens tillställning började med en presentation av alla arrangörer och sponsorer innan konferencieren passade på att ställa några kritiska frågor till Lulebos vd Erik Öhrling som var på plats för att bland annat bjuda på tårta och kaffe.
Efter att han fått chansen att försvara sig under några minuter tog dagens trubadur över rodret. Uno Lindström, 83, brukar vanligtvis spela på äldreboenden, men sedan pandemins start har det varit tvärstopp med framträdanden.
– Det här var första spelningen på 15 månader, så man var ju nervös, berättar han efter att ha spelat önskade låtar som "Nidälven" och "Gamle Svarten" tillsammans med sitt dragspel.
– Det här var kul, häftigt med 100 personer!
Uno Lindström (till vänster) spelade först några låtar ensam, innan han var med och ledde allsång.
Bakom tisdagens evenemang stod den lokala föreningen Producenterna som består av folk från boendet. Tack vare pengar från Asta Svenssons minnesfond som är till för att sponsra äldrevården i Nederluleå (se faktaruta), kunde man få ihop boendets allra första fest.
– Det här är hur viktigt som helst, det är så många som bor ensamma här, förklarar föreningens kassör Gunnar Johansson som tillsammans med två andra damer delade ut besökarnas måltider.
– Förut hade vi trivselvärdar som anordnade sittgympa och filmvisningar och sånt där, men det drogs in i och med att man inte fick träffas.
Det var muntra miner på Kristina Eriksson, Birgitta Sundström, Maria Enqvist och Greta Westerberg under eftermiddagen.
Bland borden längst från scenen satt Greta Westerberg, Maria Enqvist, Birgitta Sundström och Kristina Eriksson. De var nöjda med underhållningen som innehöll både allsång och vitsar från dem som kände sig manade.
– Det här var så fint, och härligt att få komma ut och träffa folk. Det är väldigt viktigt att få det sociala.
Gunnar Johansson hade redan för några år sedan velat göra något liknande tillsammans med Svensk Pensionärsförening, men då ansågs de deltagande vara för friska för att få ta del av minnesfonden. Men när han flyttade till trygghetsboendet gjorde han ett nytt försök och beviljades denna gång 22 000 kronor, pengar som var nödvändiga för att ett evenemang som tisdagens över huvud taget kunde äga rum,
– Det hade inte funnits någon möjlighet att genomföra något sådant här utan pengarna från hennes fond, det finns för många spretiga viljor. Det var tillräckligt svårt med dessa pengar.
Närmare 100 personer träffades på trygghetsboendets bakgård.
Nu hoppas han att det kan komma att bli ett årligt återkommande evenemang.
– Vi ska prova att söka nästa år igen. Givetvis. Vi skulle säkert kunna ha det i några år till. Det fanns fortfarande över 2 miljoner kronor i fonden.
– Då kanske fler i området engagerar sig också, när man ser att det faktiskt har gått att genomföra.
För Gunnar Johanssons del är det viktigt att även eventuella fortsatta evenemang anordnas genom föreningen eller åtminstone privatpersoner.
– Det fordras lite ideellt arbete också. Skulle kommunen börja med sådant här skulle alla förvänta sig dukat bord.