Den döda tallen är täckt av en pansarliknande bark. Två meter upp syns ett decimeter stort ovalt hål i trädet.
Biologen Camilla Carlsson knackar på stammen, men varken någon spillkråka eller pärluggla tittar ut ur hålet. Det verkar inte vara någon hemma i år.
Efter att ha studerat trädets barr drar kommunekologen Örjan Spansk slutsatsen att Gustav Vasa-trädet har dött nyligen, kanske i vintras.
– Det finns ingen risk att trädet ska falla omkull. Det har så djupa rötter att det kommer att stå upp i många år, tror Camilla Carlsson.
Vi står på en liten höjd, knappt två kilometer från Klubbvikens havsbad. Det är här som Länsstyrelsen vill skapa ett nytt naturreservat, Sandöklubben.
– Det mesta arbetet ligger redan klart. Vi är överens med alla markägare och med Luleå kommun. Nu återstår bara det sista finliret. Vi planerar för att lägga ut förslaget under hösten, berättar naturskyddshandläggare Camilla Carlsson.
För cirka 5 000 år sedan beräknas Sandöberget ha brutit vattenytan för första gången. Länge var den en liten kobbe i Bottenviken, men landhöjningen förvandlade det till Luleå skärgårds största ö på 2 587 hektar.
Den planerade reservatsgränsen ligger bara 400 meter från Klubbvikens sandstrand. De flesta badgästerna är helt ovetande om naturvärdena som döljer sig bakom stugorna i skogsbrynet.
Diskussionen att skydda området har pågått i många år, men projektet tog ny fart 2006 när ryktet om en planerad avverkning nådde Länsstyrelsen.
Det blev startskottet till ännu en omfattande naturinventering.
– Vi hittade stora biologiska värden. Det handlar om ett flertal ovanliga arter bland insekter, fåglar och växter, men också om en vacker gammelskog som fått stå nästan helt orörd. Här finns en generation träd som är runt 350 år och vi har hittat spår efter skogsbränder som inträffade på 1700-talet, berättar biologen Camilla Carlsson.
1908 års brand på Altappen, när glödande taktapp spreds i den hårda vinden över till Sandön, finns dokumenterad i skrifterna.
Genom att borra i trädstammar har Camilla Carlsson lyckats hitta spår efter ytterligare två skogsbränder som inträffade på 1770-talet samt cirka 100 år senare.
– Ett träd som lyckas överleva en brand blir särskilt livskraftigt. Stammen blir extra tät och hård. Sådana träd exporterades från Sandön till bland annat Storbritannien för att användas till att stötta gruvgångar eller till kajkonstruktioner, berättar Camilla Carlsson.
Gammelskogen intill havsbadet är förvånansvärt sober och befriad från sly. De höga tallkronorna tar så mycket av solljuset att växtligheten består av enbart tallar och markvegetation.
Kommunekologen Örjan Spansk är lika förvånad som tacksam över att gammelskogen inte utsatts för ett modernt skogsbruk.
– På Sandön finns den finaste natur som vi har i Luleå. Det finns inte många sådana här skogar kvar i Sverige. Det erbjuder en fantastisk naturupplevelse som få Luleåbor känner till och i ett område som fortfarande har en känsla av vildmark. Man blir ödmjuk när man ser hur gamla träden är.
I den låga tallheden vid Sandöns södra del växer spridda träd som är runt 150 år gamla. Träden vittnar om tidpunkten när havsbotten övergick till att bli en böljande skogsmark som vuxit fram på sanddynerna. Här trivs sällsynta insekter som myrlejonsländan och strandsandjägare.
I området finns inga sommarstugor, men ändå syns spår på mänsklig framfart. Delar av den sköra, tunna markvegetationen har slitits sönder av fyrhjulingar.
Trots att terrängkörningslagen innebär ett förbud till att köra fyrhjulingar i terräng eller på stigar verkar folk strunta i förbudet.
– I dag pågår diskussioner att skapa en skoterled som går rakt igenom ön, men vintern är inget stort problem då snötäcket skyddar marken. Skador efter fyrhjulingar är betydligt mer omfattande. Vi vill få i gång en dialog och hitta sätt att minska den olovliga körningen, säger Camilla Carlsson.
Ett par kilometer från Klubbviken ligger en mäktig dynbildning mitt i skogen. Redan 1949 dokumenterades området av Uppsala universitets första kvinnliga professor Gerd Enequist, född i Luleå.
Flygsandsdynerna har formats av vindarna och ingår också i naturreservatet. De kan vara över tio meter höga och är i vissa delar fortfarande aktiva.
– Drömmen vore att märka ut en vandringsstig som ger besökare en möjlighet att få uppleva den här fantastiska platsen, säger Camilla Carlsson och gör en markering på sin karta.
Det pågår diskussioner mellan Länsstyrelsen och Luleå kommun om att spånga en vandringsled från Klubbviken ut till gammelskogen, men finansieringen är inte löst i dagsläget.
På andra sidan vägen står en annan död tall som med åren förvandlats till ett höghus för fåglar. Trädstammen har åtta synbara hål.
– Den sällsynta rödlistade tretåiga hackspetten trivs i sådana här skogar. Den bygger ett nytt bo varje år. Sedan får andra fåglar flytta in. I det här området har jag sett träd med upp till tolv hål, berättar Camilla Carlsson.
Vår närvaro oroar en fiskgjuse som kretsar i skyn tills vi befinner oss på behörigt avstånd från boet.
Det har blivit dags att lämna gammelskogen. Turbåten väntar redan i hamn.