Antalet vigslar i Nederluleå församling har ökat rejält sedan "drop in"-konceptet infördes för tre år sedan. I lördags vigdes tretton par från både Norrbotten och Västerbotten på löpande band. Koncpetet beskrivs som Svenska kyrkans svar på det borgliga sättet att gifta sig och de har anammat enkelheten. I dag har många familjer ett pressat schema och ett bröllop är kanske inte det man lägger tid och energi på att planera, det menar kommunikatören Eva Bergman på Svenska kyrkan i Nederluleå församling.
Ju mindre planering och förberedelser desto bättre, är mottot.
– Det är ett sätt att göra det enkelt och möta ett behov som finns. Här behöver man inte planera allt, det gör vi. Många känner att det är omständligt och dyrt att gifta sig, säger Eva Bergman.
Hindersprövning ska vara gjord innan paret kommer till kyrkan och en stund innan vigselgudstjänsten håller prästen ett vigselsamtal. Någon av blivande maken eller makan måste också vara medlem i Svenska kyrkan.
Konceptet beskrivs som en succé för Svenska kyrkan och statistik visar på en 62 procentig ökning av vigslar mellan 2014 och 2015 inom Nederluleå församling.
– Vi ser att vigslarna ökar och det är jätteroligt. Det är en följd av att folk ser att man kan gifta sig enkelt i kyrkan. Man kan gifta sig på en onsdag, ute i trädgården, på en fjälltopp, säger Eva Bergman.
Under lördagen rullade vigslarna på enligt ett utsatt schema och tre präster delade på arbetsbördan. För Katarina Brandlöv-Rova, pastorsadjunkt, var det första gången hon vigde ett par på drop in.
– Det var premiär för mig, jag har aldrig varit med om det tidigare. Det var verkligen en upplevelse och jätteroligt. Det var bra stämning och de kändes tacksamma, säger hon.
Vad är skillnaden mot för en "vanlig" vigsel?
– Man kan inte förbereda sig på samma sätt här. Det blir snabbare, säger hon.
Och paret som hon vigde var Josefin Johansson och Magnus Jonsson från Boden, som hade med sig sönerna Max och Tim samt släkt och vänner under vigselgudstjänsten. De har varit ett par i nio år och för en månad sedan började de prata om att gifta sig.
De var näst sist ut att vigas och trots att vigseln alltså skedde i all enkelhet fanns ändå ett märkbart pirr där. Efteråt såg de nöjda ut – de gillade konceptet.
– Det var bra, lagom stort, säger Josefin som efter vigseln tog namnet Jonsson.
– Först hade vi tänkt att det bara skulle vara vi. Vi ville göra det på ett enkelt sätt, utan något stort pådrag, säger Magnus Jonsson.
Och så kommer tidningen?
– Ja, ha ha.