Hans mål är att bryta tabun

Inför fars dag har kampanjen Hjärnkoll som drivs av Handisam i samarbete med Nationell samverkan för psykisk ohälsa, NSPH, gått ut med ett undersökningsresultat som belyser svenska mäns psykiska ohälsa. Den visar att män i större utsträckning än kvinnor upplever det skamligt att ha psykiska problem och att de söker hjälp i mindre utsträckning än kvinnor.
Bengt Westling tror att uppgifterna stämmer. Han har blivit en av Hjärnkolls 200 så kallade attitydambassadörer i landet som arbetar för att bryta tabun och få folk att våga prata öppet om psykisk ohälsa.
Själv levde Bengt Westling, nu 57 år, med adhd och dyslexi utan att få någon hjälp till för fyra år sedan.
- Jag har fyra barn och tre av dem har fått diagnosen adhd eller add. Deras symptom fick mig att förstå att jag har samma funktionshinder. Jag blev utredd inom Vuxenpsykiatrin och nu har vi medicin och fungerar bra allihop.
Hängde inte med
Bengt Westling tror att hans liv skulle ha sett helt annorlunda ut om han hade fått hjälp från början. Han berättar om hur han stolt hållande i sin mammas hand gick till första skoldagen men sedan snabbt tappade glädjen. Han kunde inte lära sig läsa och skriva som de andra barnen. Han hängde inte med.
- Jag fick gå om andra klass och skiljdes från alla mina kompisar.
- Jag var bra i idrott och träslöjd och fick femmor i betyg. I alla andra ämnen fick jag ettor. Jag kunde ha satsat på att "bli bäst på att vara dålig" och slå andra elever och lärare på käften men jag gick in för idrotten i stället, säger han.
Rätt få diagnos
Efter årskurs nio, som 16-åring, gick Bengt Westling till sjöss. I fyra år var han på de sju haven. Sedan återvände han till Luleå och började jobba på Luleå bogserbåt.
- Arbetet har gett mig struktur i vardagen. Den som har adhd är beroende av det. Det är tragiskt med alla ungdomar som går utan jobb. Jobb är en mänsklig rättighet liksom det att få en diagnos. Oavsett ålder har man rätt att bli utredd, få en diagnos och medicin.
- Av dem med adhd som inte fått hjälp sitter många i fängelse eller på parkbänken. Andra ligger sex tum under backen, säger Bengt Westling.