För sex år sedan hittade Peter Collin samlingen ”Fredmans testamente”, innehållandes dikter av Carl Michael Bellman. Då kom idén att tonsätta dessa relativt okända dikter.
– Bellman har skrivit ungefär 1 400 verk. Men det är ofta ungefär 30 av dem som folk återanvänder och återanvänder, säger Peter Collin som till vardags är professor i byggnadskonstruktion vid LTU.
Och ja. För den som vill höra visor om Fredman själv, Ulla Winblad och Movitz finns det många alternativ. Fredmans epistlar och sånger är nämligen tolkade av en mängd musiker.
Men Peter Collin ville alltså göra annorlunda och började åt andra hållet.
– Jag satte igång att tonsätta texter där musiken inte var känd eller spridd. Det öppnade mina ögon och så bara fortsatte och fortsatte jag, berättar han.
Sedan arbetet drog igång för sex år sedan har Peter Collin hunnit få fram 135 låtar, vilket kan låta mycket med tanke på att musiken ju inte är hans huvudsakliga sysselsättning.
– Det intressanta är att jag får så mycket inspiration från texterna att det går snabbt att arbeta fram melodier.
Peter Collin spelar gitarr, från vilken han arbetar fram melodierna. Ett instrument som har sina fördelar.
– Den är lätt att ta med. Vill man ha ännu lättare packning funkar det att packa ner en ukulele i handbagaget, säger han.
Men vad är då viktigt att tänka på när man ska tolka en så älskade skald som Bellman?
– Inte konstla till det, utan respektera melodierna och texterna. Om man ska försöka göra för mycket nytt av verken tror jag att man efter ett tag hamnar vid vägs ände. Jag tycker att Fred Åkerström och Sven-Bertil Taube gjort fantastiska tolkningar, säger Peter Collin.
Textmässigt tycker Peter Collin mycket om ”Det spädaste ögat knappt skådar sin dag”, en dyster skildring av människolivet från vaggan till graven. Peter Collin har tillsammans med musiker som Göran Eriksson och Mats Schubert spelat på flera platser i Sverige, mestadels i Stockholm. Men i Norrbotten har inbjudningarna låtit vänta på sig.
– Vi spelar gärna även här uppe, säger Peter Collin.