Du tjänar mest i Luleå. Vad tänker du när du ser ditt namn i topp på taxeringslistan?
– Det är klart man är stolt över det man lyckats med. Det känns som ett livsverk, för det handlar om ett långsiktigt arbete. Men pengar är mest en bieffekt av att lyckas affärsmässigt. Drömmen har varit att kunna skapa handlingsfrihet, att vara fri.
Nu när du har den friheten, vad gör du av den?
– Jag spenderar mer tid nu med min yngsta, Pelle, än jag gjorde med Lova när hon växte upp. Det är väldigt lyxigt. Hon är 23 nu och Pelle 9. Han bor här varannan vecka och då ser jag till vara fri.
När blev du ekonomiskt oberoende?
– Känslan infann sig i slutet av 2017 när vi sålde företaget Reklam 365. Det var säkert tidigare än så i teorin, men där någonstans. Då hade det varit full mutter med olika företag sedan 2003, plus att LBF (Luleå Bostad och Förvaltning) löpt parallellt med det hela sedan 2006. Så, ingenting hände ju över en natt.
Hur såg den resan ut?
– Jag blev pappa första gången när jag var 20, sedan separerade jag och Lovas mamma när Lova var två, så då bodde jag och dottern i en liten lägenhet på Mjölkudden. Jag jobbade på F21, hade börjat utbilda mig till flygingenjör men samtidigt började jag och barndomspolarna Lars och Kristoffer att bygga idéer. Första egna företaget drog vi i gång 2003 med Brasseriet, en nattklubb som låg i Södra hamn. Vi tre är alla fortfarande polare men en av dem driver jag LBF med, Lars Arvidsson.
Är ni barndomsvänner alltså?
– Ja, vi har träffats eller pratat med varandra varje dag sedan vi var 12 år. Vi sitter ihop på alla sätt och vis, både ekonomiskt och emotionellt. Lasse bor bara två hus bort här på Bergnäset. Vet att han sa när vi var runt 15 år ”Faan, vi borde fixa pengar så vi kan köpa fastigheter och sedan bli oberoende”. Vi brukar garva åt det.
Oberoende, hur då?
– Exempelvis att man kan ta långsiktigt bra beslut, att man inte tvingas tänka ”Nu måste jag göra det här som jag egentligen mår dåligt över, för att på torsdag kunna betala hyran”. Oberoendet av pengar ger en trygghet.
Vad använder du pengar till förutom bostad, mat och barn?
– Inte mycket. Skateboard. Jag brukar åka och resa och åka skateboard. Jag lever liksom inget dyrt liv.
På sikt då. Hur lever du då?
– Jag drömmer om att inte vara geografiskt bunden. Basen är Luleå och kommer alltid vara det. Pelle ska gå klart skolan och jag vill alltid vara här. Men jag har byggt upp ett litet liv i Ungern. Har lägenheter där och Budapest har blivit min favoritstad i Europa. Vackert, bra mat, fint klimat.
Ungern, hur kunde du hamna där?
– Jag har vänner som investerat där och sett hur de sålt av det de har och flyttat dit med barn och allt. I Budapest bor två miljoner människor och en bra bostadsmarknad. Sista två åren, innan coronan, var jag där en vecka i månaden. Så det längtar jag efter.
Du drog i gång med företagande för 20 år sedan. Nu är du 43, hur lever du om ytterligare 20 år, när du är 63?
– Då bor jag halvårsvis här och halvårsvis i till exempel Ungern eller Spanien där jag också trivs. Varma tiden i Sverige och resten utomlands.
Men du är väl även en vintersportare som gillar åka snowboard?
– Javisst är jag det, men snowboard kan man åka till. Man kan ta tre veckor per år och åka snowboard någonstans. Man behöver ju inte bo här och frysa i 180 dagar vinter för den sakens skull, haha.
Hur ser det ut med kärlek i ditt liv, lever du med någon nu?
– Nej, jag lever inte med någon just nu. Jag har mina barn, mina fritidsintressen och trivs rätt bra med det.
Men när du är 63?
– Det får vi se. Bara man får vara frisk och ha hälsan så kan allt hända.
Om du får säga tre saker som är viktiga för dig i livet; vad är det?
– Barnen, hälsan och friheten.
Frihet verkar vara viktigt för dig, du är företagare, inte anställd, du är ekonomiskt oberoende och lever själv.
– Nu blev det djupt. Men jo, så är det nog. "Livets sju andliga lagar" av Deepak Chopra som handlar om lagen om oberoende. Min vän Kristoffer gav mig den kring 2006 och den blev en riktig vändpunkt. Jag sa upp mig från flygvapnet och började satsa mer på företagandet. Boken kanske låter flummig, men den var väldigt viktig.
Tror du man tänker att du inte är sån som läser en sån bok?
– Jag tror inte ens själv att jag är en sån som läser en sån bok. Men den är bra, rekommenderas.