Han minns sin tid på LTU
1971 öppnade Högskolan i Luleå, numera Luleå tekniska universitet, och på torsdagen samlades ett antal av de första eleverna och personalen på universitetsområdet för att minnas. Samtidigt hade årets nya studentkullar börjat anlända till universitetsområdet.
Idan Denkel, 21 år, har precis påbörjat sin nollning på Luleå tekniska universitet medan Lennart Nilsson, 57 år, var med i universitetets första årskull 1971.FOTO: Kurt Engström
Foto: Kurt Engström
- Det var ganska fantastiskt eftersom vi var så få. Personalen var ett tjugotal så vi blev otroligt väl omhändertagna.
Lennart Nilsson flyttade upp till Luleå från Örnsköldsvik och hade då aldrig varit norr om Skellefteå.
- Jag stannade till och tankade i Öjebyn och förstod inte vad de sa på macken.
För den nya studenten Idan Dekel, som just börjat sin nolleperiod, är studieorten också ny.
- Jag är från Jönköping och det känns riktigt kul att kunna flytta upp. Ville prova på något annorlunda och det här kan inte vara mer annorlunda. Sedan är jag också väldigt intresserad av basket och Luleå är ju en basketstad.
Det är rätt stora skillnader mellan Lennarts och Idans första år på universitetet. Eftersom det av naturliga skäl inte fanns några äldre studenter när Lennart Nilsson började fick de istället ha ingenjörer från järnverket som faddrar.
- Jag var ganska aktiv i kåren och trots att vi var så få så försökte vi ordna en del fester, personalen var med så det var roligt.
Ingenjörer från järnverket som faddrar
Idag är han kvalitets- och miljöchef på ett företag som tillverkar hydralikmotorer och har några goda råd till Idan Dekel.
- Man måste klara av studierna men se också till att ha roligt och läs det du vill. Du kommer ändå att jobba med något annat sedan, precis som jag, säger han och skrattar.
De forna arbetskamraterna Eva Forsberg, Agneta Westerberg och Rose-Marie Andersson träffades på nytt under återträffen.
- Vi kom alla till universitetet ungefär samtidigt. Jag fick jobb inom ekonomi och personal, vi var alla inom den administrativa avdelningen, säger Eva Forsberg.
Arbetade i lägenhet på Köpmangatan
Hon berättar att i början fanns bara det som nu kallas för d-huset och att de första arbetade i en lägenhet på Köpmangatan i stan.
- Rose-Marie satt i köket och jobbade så när vi skulle fika var hon tvungen att ta bort alla grejer, minns Eva Forsberg. Men när höstterminen startade flyttade vi över till universitetsområdet.
- Det var en önskearbetsplats, vi var så få så de lyssnade på våra idéer och vi fick mycket inflytande och möjlighet att vara kreativa.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!