Vi möter Arne Andersson, 48, på busstationen Loet i Luleå. Hans kontor rymmer inte mycket mer än ett bord, en kontorsstol och några besöksstolar. Jo, där finns en bokhylla också med de enda personliga inslagen. Det är bilderna på barnen Felicia, 11 och Jacob, 9 år.
- Våra barn kommer från Sydafrika, säger Arne Andersson kärleksfullt.
Afrika har en stor plats i hans och hustrun Carinas hjärta.
- Vi bodde i Uganda mellan 2006 och 2008. Nu känner vi en längtan tillbaka. Människorna är öppna, lättillgängliga, intelligenta och jordnära. De har det många gånger svårt ekonomiskt men andra värden gör dem nöjda.
- Landskapen är så vackra med fantastiskt djur- och växtliv. Växtkraften är enorm när det inte är för torrt. Träden växer oerhört mycket på kort tid.
Ut ur fattigdom
Arne Andersson har skrivit ett treårigt kontrakt som börjar den 1 januari 2013. Han kommer att arbeta på Vi-skogens regionkontor i Nairobi med ansvar för sammanlagt sex svenska biståndsprojekt i Tanzania, Kenya, Uganda och Rwanda.
- Vi-skogen stödjer över en miljon människor att själva ta sig ur fattigdom genom utbildning i trädplantering och jordbruk. När människorna väl börjar odla höjs levnadsstandarden och de får råd att skicka barnen till skolan.
Mest kvinnor
Trädplanteringarna är av oerhört stort värde.
- Träden ger skugga, ved, virke och värdefulla skördar när det är frågan om fruktträd.
Utbildningen i trädplantering och jordbruk sköts av inhemska lärare som anställts och utbildats av Vi-skogen.
- Det handlar om flera metoder, om träd, grödor och djur. När familjerna får överskott på produkter så bildar de lantbrukskooperativ som säljer på marknader. Tillsammans blir de starka.Det är mest kvinnor som går Vi-skogens utbildningar och det är också för dem som projekten gör störst skillnad.
- Kvinnorna drar ett väldigt tungt lass i Afrika. De sköter det praktiska arbetet i familjerna medan männen sköter affärerna. Kvinnorna tvingas ofta gå flera kilometer per dag bara för att samla ved till matlagning och sedan får de sköta allt annat arbete på gården.
- Med Vi-skogens hjälp kan familjerna börja odla ved på gården, ha kor och höns och bli självförsörjande. Det finns möjlighet till mikrolån.
Vi-skogen arbetar för ökad jämställdhet.
- I Uganda använde vi oss av en metod som klargjorde vad kvinnorna respektive männen gjorde under en dag. Det blev ett uppvaknande för männen. De blev varse hur mycket kvinnorna gjorde och hur lite de själva gjorde i jämförelse, säger Arne Andersson.
Gör skillnad
Under sin första Afrika-period var Arne Andersson ansvarig bara för projekt i Uganda. Det gav mersmak och beslutet att tacka ja till ett nytt och bredare uppdrag var inte särskilt svårt att ta.
- Jag känner det som en stor förmån att få vara med i utvecklingen och kunna göra skillnad för människor. Vi-skogen gör ett konkret och gediget jobb för att förbättra förhållandena i östra Afrika.
Arne Andersson har själv varit lantbrukare i flera år hemma i Vitå. Han är också skogsägare.
- Det finns en stor glädje i att odla, ha djur och äga och sköta sin skog, säger han.
Före perioden i Uganda arbetade han under nio år på LRF i Stockholm, bland annat som utbildningschef. Han har också varit engagerad i Norrmejerier och Scan.
- Att jobba för demokrati och få människor att engagera sig i och bli företrädare för olika verksamheter är också en del i Vi-skogens arbete, säger Arne Andersson.
Svensk skola
Familjen Andersson ska bo i ett eget hus i Nairobi. På frågan om Arne ska anställa tjänstefolk svarar han:
- I Afrika anses man som snål och missunnsam om man har möjlighet att anställa folk men inte gör det. Man förväntas skapa arbetstillfällen. I Uganda hade vi stor tomt med trädgård och en anställd trädgårdsmästare. Att vi skötte barnen och tvätten själv tyckte afrikanerna var konstigt.
Carina Andersson är sjuksköterska och var volontär på en tropikklinik under tiden i Uganda. Arne är övertygad om att hon kommer att hitta något att arbeta med också i Nairobi.
Barnen Felicia och Jacob ska gå i Svenska skolan i Nairobi.
- Skolan har 130 elever som går i allt från förskola till gymnasium. Röda korset, Rädda barnen och Svenska kyrkan har regionkontor i Nairobi och Svenska ambassaden är stor där. Det innebär många svenska familjer, säger Arne Andersson.
Han berättar att Felicia genast var med på noterna när flytten till Afrika kom på tal i familjen. Jacob tyckte att det skulle bli trist att inte kunna åka slalom.
- Felicia övertalade honom att det skulle bli minst lika roligt att spela fotboll och bada istället, säger Arne Andersson.