Kent Östling blev en rikskändis under 2020. Men det var inte av någon lycklig händelse eller prestation. Nej, istället blev han efter sina 61 dygn i respirator klassad som Sveriges sjukaste covidpatient. Han var 24 timmar från att dö, överlevde och i dag sitter han hemma i Luleå och tänker tillbaka på det som var då och filosoferar lite över livet i nuet – den här historiska torsdagen då beslutet att häva alla restriktioner från och med den 9 februari kom.
– Det är klart at jag reflekterar. Jag är glad att jag fick en andra chans i livet. Jag tänker på alla de som inte klarade den här djävulska smittan. Jag värdesätter dagarna och nätterna, jag lever närmare min familj, inte minst mina barn. Jag kommer aldrig att bli helt återställd, skadorna är för stora men jag kan springa på löpbandet, jag kan köra skoter, cykla, jobba. Tålamodet har blivit bättre, jag inser att det kommer att ta tid.
Du har inte hamnat i depression?
– Nej, fast jag vet att det är vanligt när man varit nära att dö. Jag går hos mina läkare som jag verkligen litar på, kuratorer och såna klarar jag inte, och får hjälp att gå vidare. Jag hade svårt att acceptera att kroppen inte fungerade. Ett tag satt mitt 49-åriga huvud på en 89-årig kropp. Det var oerhört jobbigt men jag fick lära om. Ändra på mig, ta tiden och ta vara på den. Inte bara köra mitt race som förr.
Har du förändrats?
– Absolut, som jag sa, jag ser mig omkring mer. Jag har alltid haft väldigt höga krav på mig själv. Nu är det lugnare. Jag vill visserligen gå ner lite i vikt men det är inte hysteriskt. Lugnare, jag ger barnen så mycket tid det bara går. Men jag behöver mina läkare, jag behöver få en avhyvling emellanåt så jag inte glömmer.
Hur orolig har du varit att röra dig bland folk sedan du kom från vården?
– Jag har fått den tredje sprutan. Det är maxat. Jag tyckte jag kunde bli överkörd på gatan lika väl som sjuk igen så jag började gå till jobbet och så. Men. Jag fick panik när en av läkarna med kraftfullt myndig stämma förbjöd mig att vara på jobbet och bland folk. Jag stannade upp. Oron kommer nog alltid att finnas kvar, det tror jag.
Vad tänkte du när beskedet kom?
– Kändes märkligt. Men även en lättnad.
Vad kommer ni att göra?
– Vi hade en utlandsresa bokad tillsammans med tre andra familjer när jag blev sjuk. Den ska vi nog bli av. Jag tror nog jag tar ett glas god whisky också.