Stig Lundberg har samlat på skalbaggar i 60 år och i arbetsrummet på Östermalm radar hyllorna med samlingen i upp sig. I varje låda väntar nya skalbaggar, alla märkta med namn och i kategorier.
I sin lägenhet har Lundberg alla 4 700 kända svenska arter – "så när som på tio som anses vara försvunna" – och nästan alla 7 000 nordiska skalbaggar.
– Jag har ganska mycket. Skulle tro att det är 75 000 eller något sånt, jag har inte räknat ordentligt, konstaterar han.
87-åringen plockar fram lådan där både världens största skalbagge (12,5 centimeter) från sydamerikanska Rio Negro-floden och Europas minsta (0,5 millimeter) tar plats.
Tillsammans med Naturhistoriska riksmuseet har Stig Lundberg sammanställt böcker över alla nordiska arter, med skalbaggarnas geografiska tillhåll utmärkta. Att kalla samlaren för entusiast är ingen överdrift.
– Jag började med fjärilar men de är så sköra och besvärliga att handskas med så jag gick över till skalbaggar ganska snabbt, berättar han.
Lundberg har bland annat besökt Afrika, Nordamerika och Asien där han har samlat på sig skalbaggar. Men efter 60 år är det dags att ta avsked av samlingen.
En ögonsjukdom gör att han inte längre kan nyttja det enorma utbudet och i mitten av maj kommer en lastbil och tar med sig skalbaggarna till Naturhistoriska riksmuseet.
– Det är den mest fullständiga privata samlingen i Norden, därför är de angelägna om att få den till Riksmuseumet, säger han.
Stig Lundberg erkänner att det känns lite tråkigt, men samtidigt är han nöjd över vad han har uträttat.
– Jag är 87 år gammal och i den här åldern är jag ganska nöjd. Man kan säga att det är ett livsverk, säger Stig Lundberg.
Men de är ganska obehagliga ...
– Tycker du det? (Skratt) Så länge de inte rör på sig är de ofarliga, men du ska undvika att låta dem bita på tummen exempelvis.