En rödlätt man i anspråkslös klädsel och med den karaktäristiska luggen. Sedan födseln 1929 har seriefiguren Tintin fängslat generationer av läsare, unga som gamla. André Pettersson, 38, journalist och välbekant röst för radiolyssnare i Norrbotten, har behållit sin fascination för den lika snälla som underfundiga äventyraren och hjälten sedan barndomen. I dag är han ägare av samtliga seriealbum i olika utgåvor, vinylskivor, gamla kassettband, affischer, muggar och en mängd andra samlarobjekt med Tintin. Intresset märks av i inredningsdetaljer i huset hemma i Notviken. Inramade skivomslag och affischer pryder väggarna, på en piedestal står en Tintinfigur i trä. För intervjutillfället har han plockat fram sina vinylskivor och de gamla kassettbanden. Kaffet serveras så klart ur Tintinmuggar.
Intresset för Tintin-äventyren väcktes med de kassettband med dramatiseringar av seriealbumen som han fick av sina föräldrar när han var liten. Senare började han samla på sig vinylskivor med Tintins äventyr, där de karaktäristiska rösterna gjordes av svensk skådespelarelit som Bert-Åke Varg och Tomas Bolme.
Hans verkliga favoritkaraktär i serien är egentligen kapten Haddock, Tintins raka motsats.
– Många gillar ju Haddock mest. Jag tycker att det är han som tillför humorn i berättelserna. Tintin gör ju aldrig fel, men kapten Haddock gör fel hela tiden. Dessutom är han rejält alkoholiserad, men snäll innerst inne.
En alkoholiserad figur i en serie som vänder sig till barn? Hur lämpligt var det, egentligen?
– Det går ju oftast åt skogen när han är full och Tintin är ju på honom hela tiden om det. Det ger ingen glorifierad bild av alkohol i alla fall. Men i några av de första svenska översättningarna från 1960-talet kallades whisky för kalasmust.
Ändå är favoritalbumet från tiden då kapten Haddock ännu inte hade introducerats i serien.
– Det är Kung Ottokars spira. Det beror nog på att det var ett av de första kassettbanden jag fick.
Hans verkliga samlarintresse tog faktiskt fart först när han var i 20-årsåldern. Då studerade han till journalist vid Luleå tekniska universitets utbildning i Piteå.
– Jag gjorde en timmes radioreportage om Tintin och intervjuade bland annat operasångerskan Kjerstin Dellert, som gjorde rösten till operadivan Bianca Castafiore. Det var då mitt vuxenintresse för Tintin vaknade.
I dag försöker han begränsa sitt samlande och köper bara prylar, album och skivor som han verkligen vill ha. Totalt gjordes endast 23 album av skaparen Hergé och ett 24:e, som publicerades ofullständigt utan ett färdigt slut efter hans död. André Pettersson äger även ytterligare ett album, som bygger på filmen Tintin och hajsjön och har skapats av en annan tecknare.
– På ett sätt är det sorgligt att det aldrig kommer ut något nytt som jag kan sätta tänderna i. Men då och då görs nya översättningar, seriealbum kommer ut med hårda pärmar och mjuka pärmar. Och då vill jag ju ha dem också, säger han och skrattar.
Lägg därtill de faktaböcker som också ges ut om Tintin och kan fresta en hängiven samlare.
Tintin-samlandet blir lite exklusivt, eftersom det är noga reglerat vad som får ges ut och det sker i ganska små upplagor, påpekar André Pettersson. Tintin-prylar kan också vara ganska dyra att köpa.
– En vinylskiva kan gå för upp emot tusen kronor på Tradera.
I dag saknar han en skiva. Då och då kommer den ut på olika nätauktioner, men priset drar som i regel i väg.
– Jag kommer ju att köpa den, en dag. Men när jag gör det, då är jag ju färdig. Det vill jag egentligen inte bli.
De enda äventyr som inte har getts ut på skiva är det första, Tintin i Sovjet och det sista, som publicerades ofullständigt.
I maj reser André Pettersson med sin barndomskompis, som också är hängiven Tintin-entusiast, till Bryssel. Där ska de bland annat besöka platser som har koppling till Tintin och hans äventyr och se hur 90-årsjubileet firas i seriefigurens hemstad.
– Då kommer jag säkert att köpa på mig ett och annat samlarobjekt (skratt).
Annars deltar han då och då i sammankomster som ordnas av Generation T. Den svenska Tintinföreningen, där han är medlem. Varje år ger föreningen ut en årsbok där medlemmarna skriver texter om Tintin och upplevelser kopplade till honom.
Tintin har liksom flera andra historiska karaktärer inom litteratur och musik blivit föremål för kritik och för några år sedan kom anklagelser om att han skulle vara rasist. André Pettersson håller med om att synen på den omvärld som skildras i äventyr som Tintin i Kongo och Tintin i Sovjet är föråldrad och kolonial. Men han påpekar att Kongo vid tiden för publicering var en belgisk koloni och att Hergé skapade det äventyret på uppdrag av redaktören för den tidning som serierna publicerades i.
– När det gäller påståendet att Tintin skulle vara rasist, det skriver jag inte under på. Han står alltid på de svagas sida, kämpar emot de som är onda och är aldrig dum mot någon som inte förtjänar det. Just i de första albumen finns en bild av världen som inte stämmer överens med hur vi ser på den i dag. Men de andra äventyren tycker jag står sig fortfarande. Dessutom har man skrivit in förord i nyutgåvor från senare år som förklarar ur vilket perspektiv som historierna skrevs.
Något jag har tänkt på är att det inte finns särskilt många kvinnliga karaktärer med i serien?
– Nej, Bianca Castafiore är ju den enda framträdande kvinnan. Hergé ska själv ha förklarat det med att han inte kunde göra karikatyrer av kvinnor. Jag vet inte om det bara var en undanflykt, eller inte. Men visst, det är ett manligt universum.
Ändå menar André Pettersson att Tintin är skapad för att tilltala många, även tjejer och kvinnor.
– Han har inget utpekat kön och namnet säger egentligen inget om könet heller. Det förekommer inte heller några kärlekshistorier i äventyren.
Är det inte tråkigt att han aldrig blir kär?
– Jag har aldrig saknat det, faktiskt. Jag kan inte se hur det skulle ha fungerat. Han är ju aldrig hemma! (skratt).
Varför det blev just Tintin och hans äventyr som fångade André Petterssons tror han hänger ihop med att berättelserna är förankrade i verkligheten.
– Han har inte heller några superkrafter, han har sin godhet och sin klurighet. Jag gillade aldrig figurer som Batman, Heman och Stålmannen.
Identifierar du dig själv med Tintin på något sätt?
– Jag är inte alls så där äventyrlig, reslysten eller orädd. Det skulle i så fall vara att han står upp för det goda, är sansad och inte kastar sig in i saker.
Han är ju journalist också, påverkade Tintin ditt yrkesval?
– Man skulle ju kunna säga att han gjorde det, som en efterhandskonstruktion. Faktiskt så tänker jag inte så mycket på att han är journalist. När han är i Sovjet skriver han någon artikel och en gång intervjuar han en museiintendent med block och penna i handen. Annars är det oftast Tintin själv som blir omskriven. Men det är lite coolt att han är journalist.
André Pettersson tror att hans Tintin-intresse också har hållit i sig eftersom han är en person som har hållit fast vid de intressen han hade redan som barn. Där finns också favoritlaget i fotboll, GIF Sundsvall och popgruppen Roxette.
– Jag tror att det handlar om en känsla av trygghet och lojalitet.