Det är den 3 juli 1994. Bluesens kung är på väg till Gültzaudden i Luleå. Hans spelning kommer att krocka med fotbolls-VM. För det här är sommaren då hela Sverige kollar på fotboll, och just den kvällen spelar Sverige mot Saudiarabien i åttondelsfinalen.
Men fotbollen intresserar inte Tomas Lind ikväll. Han är företagaren och arrangören som har lockat hit B.B. King genom en kontakt från Stockholm. Två år tidigare hade han också sett till att Bob Dylan intog scenen på vattenfallsparkeringen under Sjöslaget.
– B.B. King hade ett fruktansvärt turnéschema. Det var säkert runt 20 spelningar i månaden och han hoppade mellan världsdelar. Så det var helt obegripligt att han orkade, minns Tomas Lind.
På flygplatsen i Luleå står Jeanette Linna och väntar på att B.B. Kings plan ska landa. Hon har hand om lite logistik och han har tidigare ställt en del krav för att spela i Luleå. Luleåarrangörerna har fått ringa några samtal och lyckats fixa fram en Cadillac som bluesens kung vill åka med under besöket i Luleå.
– Planet landade och B.B. King åkte i den här bilen som vi hade fått dit. Det var en man från Luleå som körde. Han hade ett stort följe så jag såg till att resten av bandet fick med sig allt bagage och sen åkte vi tillsammans i en buss.
Cadillacen med B.B. King kommer fram till hotellet i stan. Där inne stannar "kungen" i väntan på spelningen. Men han har också ett annat specifikt krav för att spela som Jeanette Linna har behövt fixa.
– Alla artister har ju kravlistor som är väldigt omfattande. Men B.B. King ville bara ha en tunafish sandwich, alltså en tonfiskmacka. Vi visste ju knappt var det var på den tiden. Jag menar då visste vi knappt vad mineralvatten var för något i Luleå. Men han blev väldigt glad för mackorna jag fixade, säger hon.
Han är pratglad och skämtsam. En mening kommer hon att minnas långt senare.
– Jag minns att han sa att han ville gifta sig med mig för mina gröna ögons skull. Men att han aldrig skulle kunna skilja sig från sin älskade fru, Lucille. Alltså hans gitarr som han hade döpt.
Samtidigt som B.B. King laddar upp på hotellet står Björn Hedman och väntar på uppträdandet på Gültzaudden.
– Det var en härlig kväll med jättebra sommarväder och det var knökfullt. Sen plötsligt kom raggarna som hade fixat Cadillacen inglidande med honom, säger Björn Hedman, som numera är ordförande i Svartöns Blues.
Rådhuset fungerar under kvällen som backstageområde.
– Han satt där och värmde upp och Rolf Nilsén gjorde sin intervju med honom, minns Björn Hedman.
Tomas Lind, mannen bakom allt, träffar B.B. King i logen i rådhuset.
– Jag hälsade på honom och sa att det var en ära att få träffa honom. Han var en helt otroligt varm person. Han hade absolut inga divalater, det fanns inga spår av det alls. Han var genuint snäll och fantastiskt vänlig och öppen. En riktig mystomte som var väldigt närvarande trots att han åkte kors och tvärs över flera kontinenter. Men det var ju hans rutin, det var det han gjorde hela livet.
Efter ett tag är det dags för konserten. B.B. Kings bandmusikanter går ut först.
– Det började med att bandet tog plats först på scenen och körde två låtar utan honom. Han hade ju hela bandet med sig med blåsinstrument som skapade ett jäkla tryck, säger Björn Hedman.
Hur konserten lät minns bara de som var där. Björn Hedman minns inte längre repertoaren. Men han tror att låtarna Sweet Little Angel och Sweet Sixteen var med. Men Tomas Lind kommer ihåg några andra detaljer.
– Han var lika glad på scenen. Han var spelglad och kastade ut pins och plektrums till publiken och bjussade verkligen på sig själv, säger han.
B.B. King blev hänförd av naturen på Gültzaudden, kommer Jeanette Linna ihåg. Och kvällsljuset gjorde ett starkt intryck på honom minns Tomas Lind.
– Jag minns att han var så förundrad över ljuset. Han kunde inte förstå att det var en kvällsspelning. Och han oroade sig för över hur han skulle kunna sova på natten. Han funderade på om han skulle behöva mörklägga hotellrummet, säger Tomas Lind.
I efterhand ångrar Tomas Lind att han inte hade läst på mer om B.B. Kings bakgrund.
– Den mannen hade ju växt upp under en apartheid tid i USA och var en banbrytare för den svarta musiken. Hans roll i musikhistorien är mycket större än man tror, vilket vi lätt glömmer bort när vi lyssnar på någon låt som vi tycker svänger. Jag kände inte till det när jag träffade honom och det är synd. Jag hade gärna velat fråga honom mer om det.
I dag är han stolt över att han fick dit kungen av blues till Luleå.
– Det tycker jag är stort. Alltså det är en världsartist. Det finns många bra bluesgitarrister men han var en av de första. Det är ganska häftigt att han ändå har satt sin fot på Gültzaudden, en sen kväll i juli.