Högst upp på tionde våningen förbereder Ming Pohlying för att kunna dra alla elledningar på våningen. När det är klart tar arbetarna som gjuter betonggolvet vid. Ming Pohlying är elektrikerlärling och det här är den första arbetsplatsen hon är på efter utbildningen.
– Allting är nytt för mig så det är spännande och roligt. När de lagt betongen så drar vi elkablar genom rören vi nu lägger ut, säger Ming Pohlying.
Den 17 april 2026 ska de två punkthusen, som började byggas den 13 oktober 2023, stå klara. Det är två höghus på vardera 12 och 14 våningar med sammanlagt 152 hyreslägenheter. Husen byggs av Lulebo av entreprenören Nåiden, på Lingonstigen i området Kallkällan. Kostnaden beräknad till mellan 350–400 miljoner kronor med moms, men då ingår även vatten, avlopp samt parkeringsplatser som genomfördes i två tidigare etapper.
– Det är oerhört välplanerade lägenheter med mindre kvadratmeteryta för att få ner hyrorna, säger Olov Modig, projektledare vid Lulebo.
Idag har bygget nått till tionde våningen, så några våningar återstår innan de båda husen har nått den planerade höjden.
– Vi håller nu på med betongstommen och det gör vi till i mars månad. Därefter börjar vi med ytterväggar och fönster. Vi isolerar också ytterväggarna och börjar med fasaderna. Vi vill att bygget med betongstommen ska vara klart innan vi påbörjar de andra arbetena för det är alltid risker när betongarbetena pågår, säger Markus Sjöblom.
Han är platschef för Nåiden och ansvarar för byggena, som mest har omkring 100 arbetare på plats.
– Utmaningen är att det är höga hus med många våningar. Det är inte så ofta det byggs så här höga hus i Luleå. Man måste tänka annorlunda produktionsmässigt men även när det gäller säkerheten. Det gäller både för de som jobbar där och med materialhanteringen. Allt tar längre tid, säger Markus Sjöblom.
Vad tycker du är en ideal höjd för att byggprocessen ska blir mer smidig?
– För de grejor vi har här uppe så är sju våningar mer lämpligt, för är det högre så måste vi ta grejor söderifrån. Till exempel så når en pumpbil 46 meter, men nu behöver vi pumpbilar som når bortåt 60 meter, säger han.
För Ming Pohlying har bygget yrkesmässigt inneburit en stor vändpunkt i livet. Tidigare arbetade hon som undersköterska och hade påbörjat sina studier till sjuksköterska.
– Jag hoppade av då det inte kändes rätt. Jag är en sådan person som vill lösa problem så jag valde att bli elektriker, säger hon.
Hon har gått ner några våningar och hjälper elektrikern Bekaly Iygzaw att dra kablar genom rören. Det är plusgrader men det blåser lite och luften känns fuktig. Nu kan hon jämföra med sitt tidigare jobb.
– Jag tycker att det är psykiskt påfrestande att arbeta inom vården. Här på bygget är det mer fysiskt, även om jag inte tycker att jobbet som elektriker är så fysiskt jobbigt. Man behöver inte bära så mycket tunga grejor som jag ser de andra gör.
Det känns lite kallt. Gillar du kyla?
– Jaa,..ääöö nej, det gör jag inte, men vad ska man göra, säger Ming Pohlying med ett stort skratt.