Jazzklubben Footprints bjöd under tisdag kväll på sångerskan Christina Gustafsson med band som huvudakt. Innan dess lät man några yngre förmågor från Framnäs folkhögskola agera som förband. Ett synnerligen lovvärt initiativ då speltillfällen för jazzmusiker inte direkt växer på trän.
Gustafsson bjuder på ett varierat program där hennes egen fjäderlätta, softa röst och likaledes enkla vardagsbetraktelser på engelska står i fokus. Hon har en varm och trevlig röst och den ofrånkomliga jämförelsen med hennes syster Rigmor visar att båda har en värmländsk naturlighet i röst och frasering inte olik Monica Zetterlund, även hon bördig från samma landskap.
Det egna materialet med låtar som Moments free, In a crowd of a million, What a waste, In the light of New York och My love är alla bekanta från hennes två skivor vilka, som ofta sker, får en extra dimension live.
Likadant är det med covers såsom Smile, I’ve got the world on a string, James Taylors Your Smiling face som alla lyfter ett snäpp här jämfört med skivversionerna.
Bandet som backar upp henne briljerar akt igenom även om det inte går att undvika att konstatera att bas, trummor och elgitarr inte är världens mest variationsrika komp. Men så har inte heller Gustafsson världens mest variationsrika röst heller. Så de går hand i hand.
Max Schultz bjuder på flera gudabenådade gitarrsolon. Martin Höper är en bastant klippa bakom basen och Calle Rasmusson triumferar bakom trummorna.
De är skickligt samspelta och har det där naturliga chosefria som bara proffs kan ha då de möts. Allt låter lekande lätt och de bidrar alla till den glada helhet de tre uppnår. För är det ett ord som skall sammanfatta kvällens spelning så är det glädje. Detta är glad jazz utan några större åthävor eller manér. Rakt på musik som inte skäms för sig men inte kräver alltför mycket av lyssnaren. Musik som bara är här och nu, varken mer eller mindre. Gustafsson glädjer gott i höstrusket.
Och det gör också eldsjälarna i jazzklubben som oförtrutet arrangerar jazzkvällar som vi i publiken får njuta utav. Det kan inte nog ofta poängteras hur viktigt det är med ideella krafter för att konserter skall kunna genomföras.