I damklubbrummet på Örnäsgården har guldkillarna installerat sig. De bär sina guldkorn bland sina ädla kroppsdelar.
På bordet i Örnäsgårdens damklubbrum har fem kaffekoppar placerats ut. I köket stökar Henry Granlund, men för stunden har han inte tid att prata.
Den första fredagsmorgonen i månaden spelar kaffet en central roll.
– Henry är vår dirigent. Det är han som håller ihop gruppen, konstaterar 79-årige Berndt Öhrvall.
Som mest brukar det vara det tolv runt bordet, men gruppens kärna består av en handfull män som lärde känna varandra under strålbehandling på Norrlands universitetssjukhus i Umeå.
De har alla kampen mot cancern gemensamt.
– Jag tror att det är rätt ovanligt att män pratar på det sätt som vi gör i vår grupp. Kvinnor är som regel mycket bättre på sånt här, men vi sitter i samma båt som canceröverlevare. Här känner jag mig inte ensam om min diagnos. Det ger en styrka, säger 75-årige Bo Beckman.
I dag är han friskförklarad, men lever med en vetskap om livets skörhet. Om man en gång har strålats för prostatacancer kan man inte genomgå en operation ifall tumören skulle komma tillbaka.
"Det finns i vår grupp som genomgått 40 strålningar och överlevt. I dag är chanserna goda att tillfriskna efter prostatacancern", berättar Henry Granlund.
Prostatacancer är Sveriges mest vanliga cancerform. Sjukdomen drabbar främst äldre män. Omkring fem procent av svenska män dör i prostatacancer.
82-årige Rolf Hedström spänner ögonen i tidningens utsända och undrar om vi någon gång tagit ett psa-prov.
Ett vanligt blodprov kan avslöja sjukdomen. Det kan vara avgörande att upptäcka cancern i tid. I ett första stadium växer tumören i prostatan som är en manlig könskörtel intill urinblåsan. I nästa skede kan cancercellerna spridas till andra organ.
Sjukdomen behandlas med operation, strålbehandling och läkemedel. Inför strålbehandlingen förs tre 0,3 millimeter stora guldkorn in i prostatan som är ungefär lika stor som ett plommon. Ingreppet sker med hjälp av en nål. Guldet är en markör som ska underlätta att rikta strålningen rätt.
De små guldkornen gav gruppen sitt namn. Henry Granlund ler underfundigt när han säger:
– Min son brukar alltid säga till mig: "Pappa, du måste säga till när du känner att du är på väg att lämna jordelivet så att vi hinner plocka ut allt guld ur dig."
– Min son brukar säga till mig: "Pappa, du måste säga till när du känner att du är på väg att lämna jordelivet så att vi hinner plocka ut allt guld som du bär på, berättar Henry Granlund och brister ut i skratt.
I över tio år har gruppen träffats en gång i månaden. Även om samtalsämnet är allvarligt är skrattet sällan långt borta.
– Flera intresserade har hört av sig genom åren, men vi tror att det är betydelsefullt att gruppen inte blir för stor, förklarar Henry Granlund.
De är alla eniga att cancerbehandlingen har gått framåt oerhört under de senaste 20 åren, men fortfarande finns det saker som kan ifrågasättas.
– När man drabbas av den här sjukdomen är det meningsfullt att få höra hur andra har löst sina problem och vilken medicin som de valt. Jag upplever att i dag ber läkarna oss patienter att fatta avgörande beslut. Att till exempel välja mellan strålning eller operation är svårt. Det känns som jag har för "korta läkarstudier" för att kunna göra sådana livsavgörande val, säger 76-årige Bernt Johansson.
I ett hänseende är gruppen enig att de utgör stadens expertis. Under vårt besök berättar en av medlemmarna öppet om pinsamheter som kan uppstå efter strålning, när det kan vara svårt att behålla kontrollen över kroppsfunktioner.
– Det finns nog ingen som vet mer om Luleås offentliga toaletter än vi. Sånt här har vi pratat om många gånger. Biltema har stans bästa toaletter, säger en av männen runt bordet.
Guldkillarna nickar instämmande.