Gud lade ut rätt kurs i stormen

Vi möts i hennes lägenhet på Örnäset. Sommaren har återkommit för en dag och köksfönstret står öppet mot den franska balkongen.
Elise Eriksson berättar skrattande om hur hon försöker kompensera den insektsfria sommaren genom att mata fåglarna som på vintern.
Framför fönstret står en stor grön växt i en kruka. Man skulle kunna tro att det är Elises potatisodling. Det gröna liknar potatisblast.
- Det är en djävulstunga som jag fick av en pingstpastor i Resele när jag var kantor där. Inför regnväder uppstår det en droppe vätska ytterst på bladen, säger hon.
Elev hos Sointu
Elise Eriksson berättar att hon föddes på Metargränd i Örnäset men att hennes pappa sedan byggde hus på Björkskatan.
- Det var på 1950-talet och Björkskatan var ett arbetarområde. Vi var typiska lulebor, det vill säga båda mina föräldrar var inflyttade. Pappa kom från Älvsbyn och mamma från södra Finland. Ingen granne hade rötter i Luleå.
Hon började spela piano som barn - hos Sointu Öhman som tagit emot tusentals små elever genom åren.
När Elise Eriksson berättar det så kommer hon för första gången under vårt samtal in på Gud. Det ska hon sedan komma att göra många gånger.
- Gud griper alltid in. Det snos ihop saker.
Ryska och geologi
Hon fortsatte att lära sig fler instrument, bland annat fiol.
- Jag kunde inte låta bli musiken fast jag kände att jag inte ville ha musik som yrke. Under min grundskoletid spelade jag psalmer på tramporgel i laestadianska församlingen som mina föräldrar tillhörde.
Sedan bar det av till Uppsala för studier i ryska - som hon hade påbörjat på gymnasiet.
- Jag visste inte vad jag ville bli. Att läsa ryska var bra för det kunde man inte bli något av.
Sedan följde studier i geologi..
- Men det fanns ingen arbetsmarknad. Det dröjde tio år innan jag hittade en annons där man sökte en geolog. Alla geologer är omskolade minst en gång.
Elise Eriksson "brottades med Gud" och "gjorde upp med Gud och musiken".
- Jag sökte svar på en stor gåta: Vem var Jesus? Efter en lång, vådlig andlig färd fick jag möta honom. Jag såg ingen figur men upplevde starkt hans väsen. Det går inte att beskriva i ord. Som nyfrälst åkte jag sedan till det kommunistiska Leningrad på ett stipendium. Där blev det klart för mig att musiken kommer från Gud och ska till Gud.
Tillbaka i Sverige igen utbildade hon sig till kantor på Betelseminariet i Stockholm som drevs av baptisterna.
- Jag tror att det var historiens första ekumeniska musikutbildning. 20 elever representerade sju olika samfund. Det var väldigt nyttigt att lära känna varandra, säger hon.
På gammal lekplats
Under musikstudierna var hon frivilligarbetare i S:ta Clara kyrka i Stockholm och hoppade vid några tillfällen också in som kantor
- Det var ett slags evangelistuppdrag bland missbrukare och prostituerade på Plattan. Det var svåra men väldigt tacksamma människor som det gick att nå.
Som färdig kantor hade Elise Eriksson först ett vikariat i Resele i Västernorrland. Sedan blev hon kantor i Luleå och Örnäsets församling där hon konfirmerats.
- Jag började i Björkskatakyrkan som hade byggts på min gamla lekplats i skogen. De senaste sex-sju åren har jag arbetat i Hertsökyrkan, säger hon.
Alla stressymptom
Så konstaterar hon att kyrkan av i dag är en arbetsplats med väldiga problem och berättar om hur hon drogs in i en "storm" och blev sjukskriven på grund av stress.
- Jag hade alla stressymptom som hänger ihop med en miljö i gungning. Man drar i varandra i sökandet efter en lösning. Kyrkan är inne i en negativ trend och antalet besökare minskar.
Elise Eriksson bad till Gud att han antingen skulle ändra hennes arbetssituation eller flytta på henne. Då fick hon se en katalog med information om utbildning till röntgensjuksköterska.
- Det är ett begränsat arbetsområde, inte diffust och utan väggar som musiken. Jag har stresskador och behöver en sådan begränsning, säger hon.
Rätt val
Utbildningen är treårig och Elise har bara en termin kvar. Hon har varit ute på praktik och känner att hon har valt rätt. Däremot tror hon inte att det kommer att bli lätt att få jobb. Men hon skulle gärna arbeta utomlands och helst av allt kombinera två professioner - musikerns och röntgensjuksköterskans. Hon nämner Indien som ett tänkbart land. Hon vill göra en insats där det behövs som mest.
Elise Eriksson längtar också efter en kristen miljö med större närhet och öppenhet än den som hon upplever i dag.
- Svensk kristenhet tror inte på under längre. I Ryssland till exempel finns det mer tillit än här, säger hon.
Starkt minne
Hon arrangerar sedan några år tillbaka lovsångskvällar i Hertsökyrkan. Där berättar deltagare om möten med Gud och får välja vilka lovsånger som ska sjungas. Människor kan till exempel ha råkat ut för svåra olyckor och i samband med det haft nära döden-upplevelser.
- Det starkaste som jag minns är en person som hade varit med om en svår trafikolycka och fått uppleva det varma och härliga som väntar på andra sidan, säger hon.
Elise Eriksson påpekar att hon inte är less på kyrkans uppdrag.
- Att förmedla tro är den bästa hjälpen till självhjälp, säger hon.
Ökad spellust
Hon berättar om hur hennes spellust har ökat under den tid som hon har utbildat sig till röntgensjuksköterska. När fotografen ber henne sätta sig vid det piano som har följt med henne sedan hon började ta pianolektioner hos Sointu Öhman så spelar hon Frederic Chopins "Nocturne". Det är mycket vackert. Musiken är vacker och Elise Eriksson spelar med stor lust.
Vi avslutar mötet med Elise Eriksson genom att åka till "hennes" grönlundsorgel i Hertsökyrkan och få en bild på när hon spelar. Hon spelar en vacker vilsam psalm som visar sig heta "Vila i mig" vars text börjar:
"Vila i mig, du ska se att allt ska bli
stilla i dig, genom mig kan du bli fri.
Jag finns här hos dig. Fast vågorna går höga
kan du vila, vila, vila i mig"
Elise Eriksson vill vila sig från kyrkans strider men spellusten ökar och apropå sitt nya yrke, röntgensjuksköterska, säger hon lustfyllt:
- Kroppen är väldigt vacker inuti.

Gud lade ut rätt kurs i stormen

Vid 52 års ålder håller kantor Elise Eriksson på att utbilda sig till röntgensjuksköterska. Hennes dröm är att kunna utöva en kombination av musik och sjuksköterskeyrket – gärnai ett främmande land. – Jag vill inte flytta från Luleå, men kanske vara borta halvårsvis, säger hon.