Gröna växter förgyller tillvaron för röd politiker
Eva Hedesand Lundqvist har en speciell relation till kruk-växter.- De betyder liv. Hela hemmet lever om där finns blommor, säger hon.
Fotograf: Tomas Bergman
Foto:
Varje år omsätter den svenska blomstermarknaden häpnadsväckande sex miljarder kronor, vilket i genomsnitt betyder att varje invånare årligen spenderar cirka 750 kronor på blominköp. Uppgiften kommer från etnologen Clas Bergvalls studie av krukväxternas ställning i svenska hem, lustfyllt presenterad i boken Liv, lust och mening - om krukväxters kulturella betydelser.
Här finns inga glassiga fotografier, däremot en skildring av människors förhållande till blommor som gör att läsaren aldrig mer kommer att betrakta krukväxter som enbart dekorativa inslag på en fönsterbräda.
I vardagsrummet hemma hos Eva Hedesand Lundqvist och hennes make Ove i villan i Alvik finns ett 30-tal krukväxter i olika storlekar. Den ståtliga hibiskusen, ett arv från Oves mamma Selma, innehar den självklara hedersplatsen. Den planterades för cirka 60 år sedan i en kruka i byn Hällbacken i Arjeplogsfjällen, där Oves barndomshem låg.
I fönstret står andra blommor som erinrar om sina förra ägare, däribland en flamingoblomma som tillhört Evas pappa och en blomma av okänt slag som kommer från hennes mamma.
Växternas förmåga att förmedla minnen blir uppenbar när Eva berättar om olika krukväxters förflutna, vem som ägt dem eller gett dem till henne som gåva.
- Min mamma sa alltid att det är fint att ge bort en krukväxt, då finns den kvar. Jag ger själv hellre bort en blomma i kruka än en snittblomma, säger hon.
I hennes barndom hade krukväxter en given plats, dels hos mormor och morfar i Sundom, dels i det egna barndomshemmet.
- Min pappa var järnvägsarbetare, men hade en dröm om att bli trädgårdsmästare. Han odlade mycket i växthus och satte ut. Mormor hade enormt vackra pelargoner som hon var stolt över.
Eva Hedesand Lundqvist är politiskt aktiv inom socialdemokraterna, däribland som ledamot i kommunfullmäktige och i kyrkofullmäktige. Hennes uppväxt i ett arbetarhem lade grunden för blomsterintresset.
- Det var allmänt fattigt på den tiden, men blommor hade man råd med. De förgyllde och gjorde hemmet färgrikt.
Krukväxter hade betydelse i tillvaron och skapade kontakt. Ofta utbytte man knep om hur man skulle få blommorna att växa.
I dag är det annorlunda, tycker hon sig märka.
- De enda som fortfarande samtalar om växter på det sättet är tanterna i Sundom!
Som vuxen har hon kvar kärleken till vissa sorter som hör barndomen till, däribland pelargoner. Med lika stor glädje har hon tagit till sig palmer och andra växter som inte fanns när hon växte upp. Den stora favoriten är amaryllis. Tio lökar står svalt i källaren, i väntan på att tas upp framåt jul.
- Jag älskar den djupröda färgen. De är fantastiska att se på.
Hennes tips för att få blommorna att trivas är enkla. Vattna inte för mycket, en gång i veckan med lite näring är hennes eget framgångsrecept. Och om du köper en ny växt, sätt den i karantän ett tag.
- Jag har flera gånger varit med om att köpesblommor haft ohyra. Därför får de först stå för sig själva.
Växter och folktro är ett kapitel för sig. Många undviker att ta in ljung, det kan betyda död. En stickling ska i smyg nypas från en växt, om den ska växa sig stark.
Eva Hedesand Lundqvist är inte speciellt skrockfull av sig utom i ett fall: hon är övertygad om att blommor kan känna av när givaren dör. Det gäller speciellt om personen har en relation till blomman han eller hon ger bort.
- Jag fick en porslinsblomma av en grannfru när vi flyttade hit till Alvik. Den växte och mådde utmärkt, men när hon dog sju år senare dog också blomman.
En ny bekantskap i hennes liv är orkiden. Hon visar en hon fått att överleva, och som förhoppningsvis är på gång med en ny blomstängel. Orkideer fascinerar och känns lite extra lyxigt.
- Med krukväxter kan man verkligen sätta guldkant på tillvaron.
Så jobbar vi med nyheter