Premiärpubliken utgjordes av barnen och personalen på Ur och skur-förskolan på Hertsön och områdets dagbarnvårdare med barn. Platsen var Ur och skur-gården. Barnen tog plats på bänkar och liggunderlag och så kunde föreställningen börja:
Kråkan kommer gående. Han tittar i marken. Han är jättledsen och sätter sig på en stubbe och snyftar.
Grodan kommer glatt klapprande på sina stora fötter och visar vad hon köpt hos bagaren: bananmos, jordgubbssylt, vaniljkräm och grädde.
"Vi ska ju på kalas hos räven", säger grodan.
Kråkan tittar inte ens upp. Han är otröstlig. Grodan ber honom tala om varför han är så ledsen men kråkan vill inte göra det.
Grodan gör allt för att muntra upp sin ledsna kompis. Hon hittar på roliga rim och killar kråkan utan att han blir gladare.
Först när grodan ska visa att han kan stå på ett ben på en stubbe, ramlar och landar med ansiktet i vaniljssåsen och grädden i tårtkartongen börjar kråkan skratta.
När föreställningen var slut tyckte barnen att den hade varit mycket bra.
– Men det tog lång tid innan kråkan blev glad, sade Astrid Öhman-Johansson.
Evelina Kågström påpekade att det är viktigt att trösta ledsna kompisar.
– Man kan göra något roligt, köpa glass till exempel, sade hon.
Li Fagervall tyckte att det var roligt när grodan stod på ett ben.
– Och när grodan ramlade, sade hon.
Det var Brita Ström som spelade kråkan och Kristina Oja som spelade grodan. Deras fina dräkter var skapade av Katerina Ekström. Håkan Rudehill hade skrivit texten och Ulla Lyttkens stod för regin.
Skådespelarna var nöjda efter premiären.
– Pjäsen ställer frågan "Vad är kompisar?". Det är roligt att framföra den, sade Brita Ström.
Kristina Oja berättade att pjäsen spelas exklusivt för barnen på Hertsön.
– Vi ska fortsätta med en föreställning på Ängens förskola och sedan en på Hertsö torg under en familjedag, sade hon.