Författare, poet, opinionsbildare, debattör, journalist, trädgårdsfantast, socialist. Det känns som att Göran Greider är allt och överallt. Hans ledartexter syns här och där, han skriver poesi på Twitter, ger ut böcker i rask takt, hörs i panelen och God morgon, världen! Och verkar vara den första SVT ringer när de behöver någon åt vänster för att debattera i Aktuellt.
Men jag tröttnar ändå aldrig på Greider. För trots att han är överallt blir han aldrig för mycket. Inte ens i hans självbiografi blir det för mycket Greider. Det är en konst att skriva en bok om sig själv, utan att det blir för privat eller kletigt.
Men bara för att det inte är privat betyder det inte att ”En av dessa morgnar ska du stiga upp sjungande” inte är personlig, för det är den. Greider tecknar sitt 60-åriga liv genom kapitlen ”Barn”, ”Ung”, ”Stad”, ”Pappa”, ”Bibelsidor”, ”Landsbygd”, ”Natur”, ”Socialist” och ”Poet”.
Mitt jobb är inte att bedöma Göran Greiders person, men jag tror att hans respekt för sin omgivning är en av faktorerna som gör boken så bra. Dikterna om de nära relationerna – hunden, dottern, frun, bröderna och föräldrarna är alla omskrivna – är respektfulla och lämnar inte ut någon. Men det är inte intetsägande och känslokallt. Tvärtom. Det är mycket i boken som pekar mot ett liv som inte varit problemfritt. Men Greider behåller hela tiden sin integritet, visar respekt mot sina anhöriga och framförallt: skriver inte läsaren på näsan.
Att skriva memoarer och självbiografier kan te sig självupptaget. Men återigen måste jag ta Greiders person som en av anledningarna till att boken är så bra. Poesin och socialismen får störst plats i biografin. Jag tolkar det som en konsekvens av det Greider vill adressera: klassamhället. Han själv växte upp i arbetarklassen där jantelagen var stark. Sådana personer blir inte för självupptagna.
Greider är socialdemokrat; det finns aldrig en uppmaning till revolution, men alltid en uppmaning att utmana överheten, göra uppror. Som i dikten ”Ställningstaganden”:
Att ta ställning innebär en uppfordran:
Säg emot mig, jag vill veta var jag befinner mig.
Att av princip undvika att ta ställning
Innebär att världen berövas någonting.
Mest berörd blir jag av prosadikten ”Tidningstryckeriet”. På knappt två sidor lyckas Greider beskriva tidningsdöden, redaktionsstämningen, nyhetspulsen, lokaljournalistikens betydelse för demokratin och kärleken till det skriva ordet. Jag vill att alla mediechefer ska läsa den texten.
Och hela boken då? Den vill jag att alla som drömmer om en annan värld ska läsa. ”En av dessa morgnar ska du stiga upp sjungande” berättar att det går att tro på något som är större än oss själva. Det är så fint.