Allhelgonahelgen är en tid för stilla eftertanke när det gäller anhöriga och vänner som gått bort. Många beger sig till kyrkogårdarna för att tända ljus och minnas.
Samtidigt hanterar länsstyrelsen i Norrbotten allt fler infekterade gravtvister.
Ofta handlar det om var en anhörig ska begravas.
– Det blir vanligare och vanligare, säger Tobias Sundberg, handläggare på länsstyrelsen.
2012 och 2013 fick de endast ett ärende per år från Norr- och Västerbotten som de handlägger. 2014 handlade det om sex ärenden.
– Hittills 2015 är det tio tvister. Samtidigt som det ökar så är det fortfarande ganska få, säger Tobias Sundberg.
Länsstyrelsen får ärendena i sitt knä när kyrkan inte förmår medla mellan parterna i en tvist om var en anhörig ska begravas.
– Någon vill ha den på en ort och någon vill ha den på en annan ort. När man blir osams är det kyrkans roll att initialt medla. Om någon part inte godtar medlingen så kan man hänskjuta den till länsstyrelsen, säger han.
Då blir det ett myndighetsbeslut på var den anhörige ska begravas. Enligt Tobias Sundberg tar myndigheten hänsyn till en rad olika faktorer.
– Vi utgår från hur nära anhörig man varit med den avlidne. I regel är det den man är gift med vars ord väger tungt. Också barn då förstås. Sedan kommer syskon, föräldrar eller sambos. Det beror lite grann på hur situationen runt den avlidne sett ut, säger han.
Länsstyrelsens beslut kan sedan överklagas till Förvaltningsrätten. 2014 gick fyra ärenden till domstol och i år har hittills sex ärenden överklagats. Men någon juridisk långbänk kan det inte bli tal om. Enligt nya regler från 2013 måste en person begravas inom en månad, såvida personen inte kremeras.
– Det är ju regler från Skatteverket. Då får man ansöka hos dem om ett uppskov från att begrava. Jag kan inte vara för Skatteverket, men det är helt klart ganska stressade tider, säger Tobias Sundberg.
– Kravet är ju att de ska ner i korden så fort som möjligt.