Svenska kyrkan agerade omgående, och beordrade samtliga kyrkogårdsförvaltningar i landet att göra kontroller.
- Det blir en enorm genomslagskraft när en sådan sak händer. Det handlar om säkerheten, både för allmänheten och de som jobbar på kyrkogårdarna, säger Raitala.
Gammal sjöbotten
Luleå domkyrkoförsamling inspekterade Örnäsgriftegården (kyrkogården på Hertsön) och Innerstadens griftegård (kyrkogården på Östermalm), medan Nederluleå församling gick igenom Gammelstads kyrkogård.
- Totalt har vi ett tiotal stenar nere nu. De flesta hade vi fällt tidigare i sommar och höst. Det här är gammal sjöbotten, och när tjälen går eller när det regnar så mycket som i höst blir det problem. Så fort en sten lutar eller det ser oroväckande ut så lägger vi ned den, säger Åsa Sahba, kyrkogårdschef i Gammelstad.
- Vi går gravsyn varje år i augusti och i år hade vi hittat två stenar som inte var säkra. Vi hittade ytterligare en vid den extra översynen. Samtliga på Innerstadens griftegård, säger Raitala.
Innehavarens ansvar
Han visar NSD de tre fällda gravstenarna. Två är relativt små men en är drygt 1,5 meter lång och Raitala bedömer vikten på den till 150-170 kilo.
Kyrkogårdsförvaltningarna är ansvariga för säkerheten på kyrkogårdarna. Men ansvaret att se till gravstenen ligger på gravrättsinnehavaren.
- Om vi upptäcker en lutande sten så informerar vi gravrättsinnehavaren. Kan denne inte åtgärda problemet så får han beställa jobbet av oss. Görs inte det så måste vi fälla stenen.
Gamla stenar säkrare
Raitala berättar att nya gravstenar är mer utsatta än gamla.
- De äldre gravstenarna sitter oftast väldigt bra. De har en sockel nedgrävd i marken som är en tredjedel av gravstenens höjd och är gjord i samma material som gravstenen. De nya är konstruerade så att de förutom en mindre sockel i samma material även har en lättbetongsockel. Det sitter dubbar mellan socklarna och från sockeln till gravstenen, säger Raitala.
Nytt system
Luleå domkyrkoförsamling överväger nu att börja med ett nytt system för att komma runt problemet.
- Man kan lägga ned en balk i marken som är lika lång som gravlängan och fästa gravstenarna i den. Det finns redan på många ställen, bland annat i Umeå, Skellefteå, Piteå och Boden. Det finns ett annat alternativ också, och det är att man efter gravsättningen väntar ett halvår med att sätta ned stenen. Då slipper man undan många av de riktningskorrigeringar man måste göra under åren. Men väntan uppfattas ofta som jobbigt av de anhöriga, säger Raitala.