Det var förra året som David Mirzajani för första gången bjöd på julbord i sin Mat och Prat i Shopping för de som av olika anledningar har det svårt.
När NSD ringer upp honom och frågar om vi kan få göra ett reportage är han tveksam. Dels av respekt för de som kommer och äter – men även för att han är rädd att det ska framstå att han vill marknadsföra sitt företag.
Vi lovar att det tydligt ska framkomma att initiativet är NSD:s och att vi ska vara diskreta.
Väl på plats möter vi David och hans kollega Daniel Caspersson, som båda står vid entrén och tar emot de gäster som kommer.
David säger att han hoppas på mer folk än i fjol.
– Det tar nog ett tag innan man har jobbat in en sån här grej. Snacket går, fler får höra om det och fler vågar komma.
För han förstår att klientelet inte är det vanliga. Han har tagit hjälp av kyrkor för att nå ensamstående med barn, rumänska tiggare och andra som inte har råd eller möjligheter att få god mat på julafton.
– Det är det här julen handlar om. Jag vet precis, för jag har varit där, säger han. Är det någon dag man verkligen behöver omtanke och kärlek så är det på julafton.
Sedan berättar David sin historia, om när han själv som treåirng kom till Sverige som krigsflyktning från Iran. Det var en tuff tid där familjen fick flytta från flyktingförläggning till flyktingförläggning.
Och ett tydligt barndomsminne handlar om just vänlighet och omtanke.
– Det var på en förläggning i Karlskoga. Jag minns att det var svinkallt. Då hade någon samlat ihop kläder till vår familj, för vi hade inte pengar till sånt. Mycket av det jag gör är faktiskt för att gottgöra mina föräldrar, säger han.
Under tiden vi står och pratar kommer ett utländskt par. När kvinnan ser det julbord som väntar börjar hon att gråta. Jag frågar David hur det känns att se det.
– Jag ryser faktiskt. Det är sånt som gör att det är så värt det. Att se reaktionerna och uppskattningen är värt mer än allt annat. Och så länge jag har något att säga till om kommer jag att fortsätta med det här.
Det som blir över från julbordet kommer att skänkas till Ria Center.
– Jag skulle också vilja nämna att massor av företag och privatpersoner skänkt julklappar, säger David.
Vi går runt i restaurangen och försöker få kontakt med kvinnan som för en stund sedan grät av uppskattning. Men det faller på språkförbistring. Hon kan lite spanska, men ingen engelska.
Vid bordet intill sitter Erland Riström och Magnus Ceder. Båda känner tacksamhet över att få äta så gott på julafton.
– Skriv att det är det bästa julbord vi någonsin ätit. Det är riktigt schysst att de bjuder på det.
Nu är vi mätta och belåtna.
Julstämningen i lokalen går nästan att ta på och får tankarna att gå till när Karl-Bertil Jonsson spred glädje i fattigkvarteren i Tage Danielssons klassiska saga.