Det är Qvinnokören Lapponica som nu kan räkna in en över 20-årig tillvaro. När det hela började, efter en gratisannons i lokaltidningarna, stod hundratals personer i kö på gamla Folkets hus’ i Luleå trappa och ända långt ut på gården.
– Det var fler än 250 i kön, minns Irene Perdahl som varit körens dirigent ända sedan den där augustidagen 1997.
Det var då Irene Perdahl började fundera på om de många intresserade skulle rymmas i lokalerna. De som kom fick delas upp i två körer. Men i januari 1998 bildades formellt Qvinnokören Lapponica, 20 år i år. Söndagen den 28 oktober i år hålls jubileumskonsert med bröderna Rongedal som gäster.
Flera körmedlemmar har varit med på hela den 20-åriga resan. Maria Kråik från den allra första träffen, 1997, då folk köade i trapporna och ändå ut på gatan, Siv Nilsson kom också med 1997, Sara Rova, Ulrika Rova och Aini Karlsson från 1998 är några av dem. De sitter samlade tillsammans med Irene Perdahl inför en körövning för att försöka förklara vad det är som är speciellt just med Qvinnokören Lapponica och att vara bland de 40-talet medlemmarna som snart firar 20-årsjubileum.
De talar om gemenskap, att skapa klang tillsammans, att känna sig upplyft och pigg efter körövningarna, att lita på varandra, att uppmuntra varandra, men inte för den skull tiga när något går fel.
I grunden ligger stort, stort förtroende för körledaren Irene Perdahl och hennes kunskaper och arrangemang.
– Hon lär oss så mycket och är en utmärkt arrangör, säger Maria Kråik, Siv Nilsson, Sara Rova, Ulrika Rova och Aini Karlsson.
Qvinnokören Lapponica har en repertoar på över 200 sånger.
– Vi är ganska folkliga, tycker Maria Kråik och Sara Rova.
– Vi sjunger Abba, Ted Gärdestad, Bee Gees, Elvis, Beatles, svensk folkmusik....
– Vi har inte balkansånger på repertoaren. Balkanrytmer eller bulgariska rytmer är taktarter i 7/8, 11/8 osv. De kallas udda eller oregelbundna taktarter, säger Irene Perdahl,
– Vi sjunger sådant som vi tycker bra om själva, säger Siv Nilsson.
Den stora repertoaren och körens långa tillvaro kan göra det svårt för nya körsångare att komma in, det erkänner Irene Perdahl.
– Det är inte bara att hoppa in.
Ulrika Rova håller med.
– Jag hade sjungit Bellmans Solen glimmar i en annan kör innan jag kom med och det var inte lätt att ha två olika arrangemang i huvudet.
Irene Perdahl arrangerar körens musik. I sina arrangemang är hon noga med att ge körens alla fyra stämmor melodin då och då.
– Det är roligt för publiken att höra den dynamiken, säger Maria Kråik.
– Altarnas mörka röster ger en annan klang.
Körens klang och ljudkoreografin är viktig, tycker Irene Perdahl och erkänner att hon och kören jobbar mycket för att få fram klangerna.
Qvinnokören Lapponica har åren igenom gjort sig känd för att inte bara ge konserter. Medlemmarna, ett 40-tal i dagsläget, ger också ut böcker med tonvikt på det som går att äta. Boken jubileumsåret 2018 har som tema Efterrätter. Nästan 90 recept finns i boken. På köpet får läsaren/efterrättsälskaren ta del av hur körmedlemmarna ser ut på bild samt veta deras favoritsånger bland körens repertoar.
Efter 20 år är körmedlemmarna väl medvetna om hur det ska låta, till exempel på jubileumskonserten den 28 oktober.
– ”Det här hade inte Irene tyckt om!” tänker man ibland när man lyssnar granskande på körmusik, säger damerna runt bordet.
Alla skrattar gott och igenkännande.
– Vi har hemskt roligt och skrattar mycket!