Vi möter tre av de fyra personer som utgör kärnan i Facebook- gruppen Medmänniskor i Luleå: Jenny Larsson, 36, förskollärare i Montessoriförskolan, Klara Sunder, 33, ingenjör, och Sara Eriksson, 29, socionomstuderande, rehabassistent inom psykiatrin, boendehandledare och barnskötare (Anna Sandsten kunde inte delta). Diakonen Gert Lundström, 62, är också med.
De fyra kvinnorna hade var för sig varit med i olika ideella verksamheter när de gick ihop och bildade en grupp som arbetar lokalt.
– Vi brinner extra mycket för att hjälpa lokalt, säger Sara.
– Vi hjälper även andra länder men det är härligt att kunna göra något direkt, här och nu, säger Jenny och försöker förklara hur mycket den som ger något får tillbaka och hur mycket det betyder för dem som får hjälpen.
Sara påpekar den stora vikten av att stanna upp och lyssna på en medmänniska, att svara på frågor och finnas där.
– Vi finns på Facebook för dem som behöver hjälp. Människor skriver vad de behöver, vi läser och lovar att se vad vi kan göra. När vi inte kan ordna det som önskas själva så lotsar vi dem vidare. Det kan vara något som till exempel kyrkan kan lösa och där jobbar ju Gert. Andra kan vi lotsa till myndigheter, säger hon.
Kläder har visat sig vara det största behovet och Medmänniskor i Luleå – som nu har 500 medlemmar – samlar hela tiden in kläder och delar ut. Alltifrån ensamstående och barnfamiljer till asylsökande ber om hjälp med kläder.
– Vi har ett lager med kläder i en tillfällig lokal som ABF har hjälpt oss med. Om vi inte har de storlekar som efterfrågas så lägger vi ut en sökning på Facebook, säger Klara.
– Det är så många som behöver hjälp nu. Behovet är så utspritt. Ingen kategori är helt förskonad. Barnfattigdomen uppvisar skrämmande siffror. Det är många familjer som inte har möjligheter att skicka med barnen det som de förväntas ha med sig till skolan, till utflykter till exempel, säger Sara.
Jenny berättar om hur föräldrar som har fått kläder till sina barn vill bidra med kläder till andra, till exempel babykläder som de inte längre behöver.
– De vill ge av det lilla de har.
Medmänniskor i Luleå erbjuder i första hand akut hjälp. Ibland rycker de ut med matkassar till människor som inte har råd att köpa mat. De som behöver mer hjälp kan få det via kyrkan.
– Det går att söka bidrag från diakonistödgruppen. Om någon inte har råd att betala elräkningen så kan vi gå in och betala. Sådana gånger åker vi alltid hem till människorna i fråga för att bilda oss en uppfattning om situationen. Det finns tyvärr risk att någon försöker lura till sig pengar. Vi delar inte heller ut reda pengar utan betalar räkningen om det handlar om det eller köper något som en person är i akut behov av, säger Gert.
Han konstaterar att det ofta krävs ett långsiktigt arbete för att hjälpa en människa som hamnat i en svår situation.
– Det gäller att reda ut med personen hur han eller hon har hamnat i situationen och hur han eller hon skulle kunna komma ur den, säger Gert.
Många har enligt honom hamnat mellan stolarna i socialförsäkringssystemet och lever i ett vakuum i väntan på att försäkringskassan eller socialtjänsten ska utreda deras situation.
– Jag var hemma hos en ensamstående mamma med två barn. Hon hade fem morötter och åtta köttbullar i kylskåpet. Ett av barnen fick äta hos grannen. Jag tog med dem till livsmedelsaffären och mamman fick köpa hem ett ordentligt lager av basvaror, säger han.
Enligt Sara Eriksson släpar riksnormen för försörjningsstöd efter. Matpriserna och andra utgfiter har stigit utan att riksnormen höjts.
Jenny berättar om när hon blev inbjuden att delta i en värdegrundsdiskussion i sin nioåriga dotters klass. Flera elever var involverade i hjälparbete.
– En elev berättade till exempel om hur hennes mamma hade skänkt kläder till Rumänien. När min dotter gick till affären för att köpa glass ringde hon och frågade om hon skulle ge de 19 kronor som blivit över till tiggaren som satt utanför och hon plockar fram kläder som hon kan skänka bort.
Sara berättar om hur hennes dotter trots funktionshinder och trots att hon bara är fyra år har förstått att hon har allt som hon behöver och kan ge till barn som inte är lika lyckligt lottade.
– Att våra barn blir involverade i att hjälpa andra människor är av avgörande betydelse för framtiden, säger hon.