Vid 84 Ă„rs Ă„lder upplever Georg Riedel inte att musiken hĂ„ller pĂ„ att sina, snarare tvĂ€rtom, vilket ocksĂ„ Ă€r en förklaring till att han nu, tillsammans med fem unga musiker, ger ut en skiva, âSecret songâ, med helt ny instrumentell jazz.
ââJag satt ner vid pianot, utan att ha nĂ„got direkt mĂ„l, och utan tanke pĂ„ att nĂ„gon över huvud taget skulle spela det, sĂ€ger han.
Komponerandet krÀver daglig koncentration men sÄ vÀrst mycket svÄrare Àn sÄ verkar det inte vara.
ââJag fĂ„r vara vĂ€ldigt tacksam för det, hittills har jag inte mĂ€rkt att det tagit slut, snarare att jag kommit pĂ„ mer och mer, jag Ă€r till och med förvĂ„nad sjĂ€lv.
ââSedan kan det ju vara sĂ„ att jag inte kan bedöma det. Men jag tror inte det, musikerna som spelar tycker att det Ă€r vĂ€ldigt kul, och det Ă€r inte bara för att de Ă€r högaktningsfulla.
Skaparen av melodierna till âFattig bonddrĂ€ngâ och âIdas sommarvisaâ har haft sin hemvist i jazzen Ă€nda sedan han i ungdomen övergav planerna pĂ„ att bli konsertviolinist och började med kontrabas i stĂ€llet. Han spelade pĂ„ Jan Johanssons âJazz pĂ„ svenskaâ, landets i sĂ€rklass mest sĂ„lda jazzskiva, och har arbetat med Gunnar Svensson, Arne DomnĂ©rus och Lars Gullin för att nĂ€mna nĂ„gra.
Under perioder i sitt liv har Georg Riedel, med sin djupa kÀrlek till Duke Ellington och inspiration frÄn svensk folkmusik och judisk klezmer, kÀnt sig gammelmodig och att han mÄste förnya sig, men inte lÀngre.
ââJag Ă€r inte bunden till trender, jag skiter fullkomligt i det numera, jag gör det som Ă€r roligt att göra.
Att de nya lĂ„tarna till slut blev samlade pĂ„ en skiva berodde mycket pĂ„ att musikerna, som fĂ„tt spela nĂ„gra av dem pĂ„ Musikaliska Akademien, ville göra en inspelning. Georg Riedel har varit deras orkesterledare. Den rollen har han ocksĂ„, tillsammans med Lennart Ă berg, under Ă„rets Ăstersjöfestival i Stockholm dĂ„ Radiosymfonikerna ska framföra nĂ„gra av de mer modernistiska lĂ„tar som Jan Johansson gjorde nĂ€r de spelade tillsammans i Radiojazzgruppen.
ââDet var en vĂ€ldigt kreativ period, man fick skriva precis vad man ville, allt spelades! Den musiken och den perioden tycker jag kanske Ă€r den viktigaste, men jag tycker nog att nĂ„gra av mina barnvisor Ă€r nĂ„got av det viktigaste jag gjort ocksĂ„.
Georg Riedel har tillbringat pĂ„sken pĂ„ FĂ„rö tillsammans med sin stora familj. Minsta barnbarnet, 1,5 Ă„r, dotter till jazzartisten, tillika kompositören Sarah Riedel, har med hjĂ€lp av mor- och farförĂ€ldrarna börjat sjunga âLille kattâ.
ââDĂ„ blir jag rörd, sĂ€ger Georg Riedel som till skillnad frĂ„n stora delar av landets övriga befolkning annars kan höra bĂ„de âIdas sommarvisaâ och âFattig bondrĂ€ngâ utan att ögonen tĂ„ras.
ââMen det Ă€r fantastiskt att sĂ„ mĂ„nga kĂ€nner sĂ„, ett privilegium, sĂ€ger han och beskriver sig sjĂ€lv och Astrid Lindgren som âen lyckad kombinationâ.
ââSpeciellt EmilsĂ„ngerna blev kongeniala pĂ„ nĂ„got vis. Hon var vĂ€ldigt fin att arbeta tillsammans med, sĂ€ger han och berĂ€ttar att Astrid Lindgren inte lade sig i det musikaliska arbetet. 25 Ă„r senare fick han ett brev dĂ€r hon, vid det laget nĂ€stan blind, tackade för melodierna.
UpptrĂ€der gör han fortfarande, bland annat pĂ„ konserter med barnkörer. Han gör Ă€ven nya barnvisor. I vĂ„r ska han tillsammans med Sarah Riedel och Mats Bergström framföra sina tonsĂ€ttningar av Ulf Starks dikter ur boken âDjur som ingen settâ, dĂ€ribland en om Bipolaren, glad pĂ„ vĂ„ren â ledsen igen pĂ„ hösten.
ââMen det senaste Ă„ret har jag inte spelat sĂ„ mycket, jag mĂ„ste ju trappa ner nĂ„gon gĂ„ng. (TT)