Genusmaffian är ett feminstiskt nätverk som i mars har funnits ett år i Luleå. En gång i veckan träffas de i Föreningarnas hus, i form av en studiecirkel, och diskuterar aktuella frågor. På RFSU:s årsmöte i måndags fick de ta emot pris med motiveringen att de med mod och kraft arbetar för jämställdhet.
Elin Nordin och Hanna Larsson, båda 18 år och gymnasiestudenter i Lulåe, kallar sig själva för radikala feminister som tar strid mot patriarkatet i samhället.
– Feminism är något alla tjänar på, får vi ett normlöst samhälle så blir det bra för alla, säger Hanna Larsson.
På lika villkor
En fråga som de tycker är extra viktigt just nu är den som de kallar för våldtäktskulturen.
– Just nu diskuteras samtyckeslagen väldigt mycket, många menar att den inte ska göra någon skillnad men jag tror det skulle vara ett steg framåt. Att samlag måste vara på bådas villkor, säger Hanna Larsson.
De berättar om ett fall i Lund där en man nyligen friades från våldtäkt eftersom hans uppsåt inte var våldtäkt.
– Tjejen hade sprungit, skrikigt och fått rivmärken på sin hals... Sådant får en att bli arg, och så känner man sig otrygg, säger Elin Nordin.
De tycker att män ibland kan bli framställda som fördummade, vilket är dåligt för då slipper de ta ansvar.
– Om killar är våldsamma när de är barn så ursäktar lärarna det med att de bara är pojkar. Redan där tar man ifrån dem ansvaret för deras handlingar. De växer upp med tanken att de alltid blir ursäktade och att det är okej att använda våld, säger Hanna Larsson.
Välja sina diskussioner
Tar ni små strider i feminismens tecken varje dag?
– Jag tänker på feminismen varje dag. Hela tiden. Men man måste välja när man ska ta diskussionerna annars skulle man vara ovän med alla eller gå omkring och vara arg hela tiden, säger Elin Nordin.
Är feminismen i en kris?
– Nej, det är väl samhället som är mer i en kris, säger Elin Nordin.
Bilden av feminismen utåt kan upplevas som splittrad. Vad handlar kampen om i dag?
– Huvudkampen är jämställdhet på alla områden. Feminismen är väldigt splittrad men alla har samma gemensamma mål, det spelar inte så stor roll på vilket sätt man arbetar för det. Det går att jämföra med ett politiskt parti där alla har olika uppgifter men all drar mot samma håll, säger Hanna Larsson.