Genialt, Theresa Andersson!

En något sånär fullsatt liten sal i Kulturens hus. Övervägande medelålders publik. En vit, lurvig matta, en gitarr, en fiol, ett halvt trumset och två rader effektpedaler. Men bilden är inte fullständig. Där finns också ett musikaliskt geni vid namn Theresa Andersson som förgyller kvällen och resten av veckan för alla närvarande.

Vi män talar sällan högt om kvinnliga genier. I allmänhet låtsas vi som om de inte finns. Men de finns faktiskt, jag lovar. Theresa Andersson är mer än två Youtube-klipp i sunkig kvalité. Hemskt mycket mer. Spelskicklig och ytterligt rytmsäker lägger hon på varv efter varv efter varv av sångstämmor, trummor, gitarrgrunder och fiolsolon med hjälp av sina loop-pedaler. Tonsäkerheten är total, scenutstrålningen som, tja, typ tre Laleh. Theresa Andersson lever inuti musiken och låter musiken få fria händer med hennes kropp, själ och intellekt.

Sällan har jag sett någon släppa loss så totalt på en scen, bjuda så mycket på sig själv. Publiken får vara med och vissla och klappa takten, och på olika håll hörs emellanåt förtjusta utrop.
Theresa Andersson är mer amerikansk än hon är svensk. Hon kanske inte har fötts med rytmen i bloden, men en halv livstid i New Orleans har satt sina musikaliska spår. Om man blundar när gotländskan tar ton skulle man kunna se en stor, skönsjungande svart kvinna framför sig. Det finns känsla, mod, självdistans och erfarenhet i den rösten. Eller kanske man ska säga rösterna. Det är ju ofta frågan om minst trestämmigt.

Förutom Na Na Na och Birds Fly Away så är den vackraste stunden på kvällen en duett med Ane Brun. Ane Brun är förstås inte där, men Theresa Andersson agerar förtjänstfull stand-in. "Jag har aldrig mött någon som står så stadigt som du står", sjunger hon om sig själv. Åh jo, stadigt står hon allt, mitt i epicentrum av sin musikaliska genialitet.
Jag tror aldrig att en och en halv timme har gått så fort i lilla salen. Det är som om 60 minuter till har ätits upp av sommartiden. Jag hör någon viska "Nä, är det redan slut?" och jag kan bara instämma.