Gekko är tillbaka i en karbonkopia av första filmen

Gordon Gekko checkar ut från fängelset. Hans jordiska tillgångar radas upp på en kal bänk: en klackring, en mobiltelefon från 1987, stor som en miljöbil. En sedelklämma i guld - utan sedlar. Inledningen av Wall Street: Money never sleeps säger mer än tusen voiceovers.
Gekko är alltså tillbaka. Det är år 2008 och han släpps ut i en värld som just står i begrepp att implodera. Wall Street är ett sjunkande skepp, råttorna flyr och tar med sig så mycket pengar de får tag i.

I ett annat hörn av samma gata är den unge mäklaren Jacob (Shia LaBeouf) på väg uppåt. Han vill satsa på grön energi, både för att bli rik och rädda världen. Han är dessutom djupt förälskad - i Gordon Gekkos dotter (Carey Mulligan). Arenan är således krattad, aktörerna på plats, börsklockan ringer: Släpp kaoset loss, det är krasch.
I film ett, den ikoniska Wall Street från 1987, lyckades Gordon Gekko (Michael Douglas) kapsla in en hel tidsanda i en gelékammad frisyr och en enda replik - Greed (...) is good.
I Money never sleeps står tidsmarkörerna som vinstvarningar under en lågkonjunktur: Mc-hjälmar har inbyggda mobiltelefoner, banker köper upp varandra för att sedan gå under med ett kvidande, kostymhannar brölar efter bonusar, gamla börsveteraner skakar på huvudet och säger "Hur kan man tjäna pengar på förluster?". Filmteamet, med regissören Oliver Stone i spetsen, gör verkligen allt för att borra sig ner i grunden av kriskapitalismens svarta själ.

Då är det paradoxalt att hela konceptet känns så - ytligt. Det finns inget som lyckas hugga fast, ingen som ger känslan att man bevittnar något som man tidigare inte visste hur det såg ut.
Money never sleeps är ingen dålig film. Men det är en film man sett förut. Storyn är en karbonkopia av den första filmen - fast kraftigt bleknad. Shia LaBeouf är ingen Charlie Sheen, Carey Mulligan är ingen Martin Sheen, Michael Douglas är visserligen Michael Douglas men i en mindre minnesvärd roll - och Josh Brolin, den nye superskurken, är framför allt ingen Michael Douglas.

För exakt två år sedan befann sig det västliga ekonomiska systemet i en malström som många på fullt allvar trodde skulle leda till pengarnas död. I dag är det, bokstavligt talat, business as usual igen.
Stämningarna på Wall Street cirka 1987 är än mer bortglömda - men filmen om dem lever kvar. Om två år kommer Money never sleeps däremot att kännas lika aktuell som fjolårets börstips.