Galina Lindström, 68, och Ghenja bodde i Petrosavodsk i Karelen. Hon hade sina rötter där. Hans pappa var finsk och mamman från Anttis i Tornedalen.
– Ghenjas mamma Erika var kommunist och kom till Sankt Petersburg i Ryssland 1930 för att studera vid "Kommunistiska universitetet för nationell underklass i öst". Hon utbildade sig till språklärare. Hon var jätteduktig och talade tyska, ryska, svenska och finska. På universitetet mötte hon Ghenjas pappa som var från Finland. Han arresterades som förrädare och hamnade i ett arbetsläger där de utvann salt från vatten. Där dog han av hunger innan Ghenja föddes. Han blev bara 35 år gammal.
– Erika fick det också svårt. Hon blev bland annat av med sitt jobb, berättar Galina Lindström.
Det var Ghenjas anknytning till Sverige som lockade honom och Galina till Sverige. De ville också få med sin son Vadim och hans familj som består av fru och dottern Ilona. Men på grund av att han var vuxen och hade bildat egen familj fick han inte tillstånd att flytta med.
– Ghenja och jag flyttade till Luleå 1998. Stora delar av hans släkt finns här uppe. Det var mycket tråkigt att inte vår son med familj fick följa oss. Sedan var det en stor tragedi att Ghenja lämnade oss så snabbt, säger Galina.
Hon berättar att maken var och fiskade med konståkaren Alexander Majorovs pappa när han drunknade. De fiskade på ömse sidor om en bro. När de skulle mötas för att äta lunch dök Ghenja inte upp. Kamraten letade och ropade hans namn gång på gång men fick inte något svar. Polisen kopplades in och efter tre dagars sökande hittades Ghenjas kropp av militär med speciell sökutrustning i sin båt.
– Strömmen hade fört hans kropp 800 meter bort från stället där han fiskade.
Tiden som följde blev mycket tung för Galina. Hon berättar med stor tacksamhet om Ghenjas kusin Rose-Marie och hennes familj som tog hand om henne.
– Rose-Marie ville att jag skulle komma och bo hos dem istället för att sitta ensam och gråta i lägenheten som Ghenja och jag hade bott i. Så blev det. Jag flytttade till dem på Örnäset. Därifrån hade jag också nära till graven på Örnäsets kyrkogård.
Så småningom flyttade Galina till Piteå och ett jobb i ett äldreboende. Hon hade efter att ha läst svenska för invandrare gått en vårdkurs.
– Jag tycker mycket om gamla människor och trivdes väldigt bra. I Petrosavodsk arbetade jag med bokföring i en fabrik som tillverkade maskiner.
Det var under tiden i Piteå som hon mötte sin nuvarande make Lasse med rötterna i Kalix.
– Vi träffades många gånger innan vi blev ett par. Lasse var mycket envis och gav sig aldrig, säger hon och skrattar gott.
Paret bosatte sig i Luleå. Nu är de pensionärer båda två och berättar med längtansfulla röster om stugan vid Kalix älv i Övermorjärv där de bor från maj till oktober. Där odlar Galina örter och blommor. Tillsammans sätter de två också potatis. Att plocka bär och svamp, och att fiska, är andra viktiga sysselsättningar.
– Det bästa är att ta emot gäster. Min son och hans fru kommer när de har semester. Mitt barnbarn Ilona, som studerar vid universitetet i Petrosavodsk nu, har stannat över hela sommarlov, säger Galina glatt.
Hon älskar att laga mat och baka, och att bjuda folk. Det blir mycket rysk mat.
– Men egentligen är det inte så stor skillnad på svensk och rysk mat. En sak är att vi gör mat i lager på lager medan svenskarna blandar allt. Sillsalladen till exempel gör vi som en smörgåstårta utan bröd med olika lager av fisk, potatis, lök och ägg. Grönsaker använder vi mycket. Ofta blir det kokta eller lätt stekta grönsaker, säger hon.