Catarina Vesterlund föddes med en utvecklingsstörning och får stöd för att klara vardagen. I flera år har hon och en annan boende på gruppboendet kunnat ta sig iväg på en veckas solsemester i slutet av sommaren, i sällskap med en från gruppboendets personal. Den anställde har fått lön för tio timmars arbete per dygn, enligt Catarinas mamma.
– Catarina älskar sol och bad. Hon har alltid älskat vatten, lägger sig på rygg och flyter omkring – helt avslappnad, säger Berit Vesterlund, 80, och ler.
Hon visar bilder från resorna som gått till bland annat Rhodos och Turkiet. Men när hon i våras ansökte om resan nästa sommar så var det stopp.
– De sa nej, det blir inga mer resor. Min dotter betalar resan för stödpersonen men områdeschefen (Monica Wiklund Holmström) sa att det kostar så mycket att ta hem dem om det händer något, säger hon.
Norrbottens Media har sett brevet med enhetschefens beslut. Hon hänvisar till att det finns möjlighet att åka på kortare utflykter och övernattningar med övriga boende och personal i närområdet, inom Sverige.
– De åkte till Klubbviken! Nej, det är inte rätt att chefen ska planera det här, de är ju inte omyndigförklarade. Nu ska de inte få resa något mer och det tycker jag är en hemsk besvikelse, säger Berit Vesterlund.
Ingrid Renberg, ordförande för FUB Luleå (Föreningen för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning), tycker att kommunens beslut är "jättedåligt".
– Som att slå undan benen på någon som går med kryckor. Det är jättetråkigt och absolut en klar försämring. Jag tror inte att det handlar om så många personer på gruppbostäder som vill åka utomlands, säger hon.
Chefen hänvisar till vikariebrist och att det är svårt att få tag på personal.
– Det handlar om en vecka, en gång per år. Det borde gå att lösa med personal också med tanke på att två personer från samma gruppbostad brukar åka tillsammans med en personal, säger Ingrid Renberg.
Hon jämför med att Stockholms stad utökat rätten till stöd för att kunna åka på semester för personer i gruppbostad, med stöd i socialtjänstlagen.
– De tar verkligen bort möjligheten för brukare att få leva ett liv på samma villkor som andra med samma möjligheter och livskvalité. Kommunens erbjudande att boende har möjlighet att åka på små utflykter i närområde är ju inte alls i närheten av en årlig resa utomlands.