Izabella Tönnhed före förvanligen till Willy.
Hennes historia är så långt ifrån den färgglada klänningen och sockervadden hon jobbar med när vi ses. Izabella Tönnhed, föddes i forna Tjeckoslovakien 1988 och hamnade på barnhem, växte upp i ett adoptivhem i Luleå där livet inte var lätt, blev felplacerad i särskolan till hon var 17 år och har allmänt haft en tuff start i livet.
– Men nu har jag läst in hela skolan, jag har skrivit och gett ut en bok om min uppväxt och nu driver jag den här firman, säger Tönnhed som länge bott i Luleå men nu flyttat till Piteå.
I nya hemstaden kommer hon i år vara med på Noliamässan, men det är inte Izabella själv man finner där utan en karaktär. Willy, personen bakom Willy´s wadd, en slags clown som vill sprida glädje till barn. Izabella anlitas av festivaler och andra evenemang för att göra det hon kallar sockervaddskonst.
– Alla ska kunna vara med. Det är gratis, arrangörerna betalar mig men barnen och deras föräldrar betalar inget. Jag skulle inte ha hjärta stå där och ta betalt, då skulle ju de barn som allra mest behöver lite glädje och fluffig vadd kanske aldrig få det.
"Det är ett väldigt skönt tillstånd att gå in i sminket. Att gå in i roll och få leka lite", säger Tönnhed.
Vi går in i badrummet för att se henne förvandlas från Izabella till Willy.
– Först tänkte jag lite på Willy Wonka. Han hade ju också en tuff uppväxt och blev som han blev. Men så hade han ju ändå den där chokladfabriken, som barnen gillade. Jag känner att Willy har gett mig en plats att få vara jag, som den autistiska kvinna jag är. Jag har alltid haft svårt att "hitta mig själv", men med Willy´s wadd är det som om något landat.
Wonka satsade på choklad, Willy på vadd. Vadd i alla de färger och former. Favoriten just nu för Tönnhed är att skapa är en gul anka med grön näbb och rosa vingar. Varje färg har sin egen smak.
– Men det är lite för varmt idag, och blåsigt. Då blir det lite hur som helst.
Hon brukar köra runt tre timmar åt gången när hon är på event. Kön kan ringla lång fram till Willy där barnen är med och bestämmer vilken färg och form på vadden de vill ha.
– Det viktiga är inte slutresultatet utan att det är en rolig stund för barnen. Sockervadd är ju så mysigt. Så fluffigt, mjukt och gott. Barn älskar det.
Izabella Tönnhed på väg in i förvandlingen.
När Izabella inte ikläder sig Willys personlighet jobbar hon som städare och trivs med livet. Det strålar runt henne, men det är inte många år sedan det var rejält mörkt.
– Det vände i Peru tror jag. Jag var där och reste för fem år sedan och var med om en nära döden upplevelse. Jag vill inte nämna några detaljer men jag var riktigt dålig. Men, jag fick plötsligt en bild där jag såg mig själv med famnen full av blommor, blommor jag aldrig någonsin sett. Udda former och färger. Jag delade ut dem vitt och brett. Det var då jag kom på, att när jag kommer hem ska jag inte bara ge till mina nära. Jag ska göra något för väldigt många. Med färg.
Där magin sker.
I vilken form visste hon inte förrän hon fann en sockervaddsmaskin på nätet.
– Jag såg direkt att den där måste jag ha.
Nu har hon ett par arrangemang kvar i år, sedan väntar vila. Sommaren betyder intensiva månader med vadden.
Vad ger det dig att göra det här?
– Det ger mig en känsla av mening, och att få ge det jag själv fick så lite av i min barndom. Ljus och glädje. Mitt mål är att kunna vidga det hela och vara Willy oftare. Kanske besöka barnavdelningar på sjukhus, eller andra ställen där barn kämpar? Det vore fint.
Sockervaddsmaskinen blev startskottet. "Jag har redan hunnit nöta ut en. Den första var rosa och lite finare än den här", berättar Tönnhed som i veckan gör nedslag på Nolia i Piteå.