Från maskot till brottsling
Syna bluffarna och gå i polemik. Det rådet ger Carl Wennerstrand till de etablerade par-tierna apropå diskussionerna om hur Sverigedemokraterna ska bemötas.- Man försökte tysta frågan. Det var fel taktik.
Den före detta nazisten Carl Wennerstrand försöker få eleverna i årskurs nio att inse att ingen, inte ens i en liten grupp, tycker likadant.
Foto: Pär Bäckström
- Islamofobi är den mest utbredda fördomen bland människor.
Tidigare har etablerade partier inte bemött Sverigedemokraternas tal exempelvis om antalet muslimer i Sverige.
- Det handlar om max 450 000 om man räknar andra och tredje generationen, säger han och poängterar att de, liksom övriga
i samhället, tycker och agerar olika.
Han är också kritisk till de nedskärningar, av bland annat fritidsverksamheten, som skett under senare år.
- Det kostar mer i efterhand, säger han om de bilbränder som inträffat den senaste tiden.
Hudfärg blev viktigt
För eleverna i årskurs nio på Örnässkolan och Hertsöskolan berättade Carl Wennerstrand om sitt liv. Från det att han började anpassa sig till styvfaderns tyckanden bara för att slippa få stryk.
- Hudfärg blev helt plötsligt viktigt.
Som äldre hittade han gemenskapen bland dåtidens skinnskallar, med samma synsätt på människor.
- Det här var min grej. Jag var en liten maskot som hängde med, säger han och beskriver känslan av att från en dag till en annan gå från att vara en liten mus till att bli en del av den vita härskarklassen, säger Carl Wennerstrand.
Med tiden blev han brottsling och kriminaliteten blev allt grövre.
Sällskapet planerade att råna ett hemvärnsförråd.
- Konceptet blev mer spännande. Men funderingar dök upp - tänk om vi åker dit?
Han fick ångest och drog sig ur. De före detta kamraterna svarade med hot, trakasserier och grov misshandel.
Omringades av invandrare
För att komma ifrån flyttade Carl Wennerstrand och hamnade i ett miljonprogramsområde.
- Jag var omringad av invandrare. Det var den ultimata kulturchocken.
Chock nummer två fick han på komvux där halva klassen bestod av invandrarkvinnor.
- Jag mötte verkligheten, säger han och berättar om det stora steget - att själv börja dra slutsatser och inte det andra dunkade i honom.
Om mindre rumsrena grupper som sprider rasism i mind-
re städer säger Carl Wennerstrand:
- De vill synas mycket. De söker konfrontation med extremvänstern. De hävdar att de är varandras motpoler, men är i själva verket bästa vänner.
Kamp - en merit
Om rasister som dömts för brott, men hävdar att de är oskyldiga. Och arbetet som deras "vänner" lägger ned på att göra dem till offer och politiskt förtryckta:
- Deras brott rättfärdigas i kampens namn, säger han och till-
lägger att det för många är en merit att ha lagt ner tid på att delta
i kampen.
Så jobbar vi med nyheter