Damian berättar att kyrkan är byggd för att efterlikna Noas Ark, med fönster högt upp på väggarna.
Damian Eze är kyrkoherde i den Katolska kyrkan i Luleå. I och med det är han den nordligaste katolska kyrkoherden i hela landet, men vägen till Norrbotten har varit både lång och snårig för Eze som först kom till Sverige år 2000 som missionär.
Det korta svaret på hur Damian hamnade i Luleå är enkelt.
– Jag blev sänd av biskopen Anders Arborelius. Jag kan inte bara vakna och säga nej, eller göra som jag vill. Man lyder biskopen för han representerar apostlarna. Om det inte finns någon viktig anledning, till exempel om det strider mot ens hälsa, gör man som biskopen säger.
Det långa svaret är mer komplicerat. Damian Eze föddes in i tron och är uppväxt i en katolsk familj i vad som i dag är Nigeria, men det tar emot för Damian att behöva identifieras som en man från Nigeria.
– Ordet Nigeria gör mig ledsen. För jag är ett Biafrabarn. Nigeria utkämpade ett krig mot mitt folk. Jag brukar säga att gud skapade världen, men den brittiska makten skapade Nigeria. Mitt folk har betalat mycket. Man brukar räkna att ungefär tre miljoner människor dog i samband med kriget. Barnen dog av hunger. Av brist på mat. Ända till i dag, allting som man kan göra mot fiender det gör Nigeria mot mitt folk. Kriget slutade 1970, men även i dag känns det att vi inte är välkomna i Nigeria.
Biafra utropade sin självständighet från Nigeria 1967. Detta resulterade i krig mot Nigeria som under 1968 omringade Biafra och ströp införseln av mat och resurser. Resultatet blev en svältkatastrof. Kriget upphörde 1970 och antalet döda uppskattas till mellan 1 och 3 miljoner människor.
Damian förklarar att det är jobbigt för honom att identifieras som en man från Nigeria. "När jag hör Nigeria då tänker jag på orättvisor", säger han.
Efter krigets slut fortsatte Damian och hans familj att vara regelbundna besökare i den katolska kyrkan, det var sällan han missade en mässa, men han hade inga direkta tankar på att bli präst. Under en period kämpade han också med sin tro.
– När jag var mellan 19 och 21 kämpade jag med att behålla min tro. Jag började läsa om mitt folks historia. På den tiden var det populärt att säga att européerna som kom till mitt land förstörde vår religion, vårt land och tog folket som slavar. Som en ung man tänkte jag att det var orättvist och att kristendomen var en europeisk religion. Det tog dock bara några månader innan jag hade en mycket stark personlig erfarenhet av Jesus. Han sa till mig att kristendomen inte är en europeisk religion utan en uppenbarelse från himmeln.
Kort efter den upplevelsen var Damian tillbaka i kyrkbänken, fortsatt utan tankar på att bli präst. Planen var att bli läkare och under tiden arbetade han som ekonom.
– Jag tänkte bli läkare, men när herren talade till mig en gång sa han till mig att han ville att jag skulle bli präst. Det ville jag inte. Jag gjorde allt för att inte bli präst, men ett mysterium hände. Varje gång, och jag menar varje gång, när jag åkte buss eller tåg kom någon fram till mig och frågade om jag var präst eller blivande präst.
Damian Eze är sedan 2022 kyrkoherde för den katolska kyrkan i Luleå.
Till sist blev han också det. År 1995 prästvigdes Damian och bara fem år senare skickades han till Sverige.
– Jag blev sänd tillsammans med en annan präst för att hjälpa med missionsarbetet i Sverige. Först och främst var det klimatet. Sen är folket mycket tysta. Om man flyger till Afrika och kommer hem från ett annat land så är familjen där och skriker, skrattar och kramas. När vi landade på Arlanda var det helt annorlunda.
I Sverige var Damian först i Eskilstuna, sedan i Stockholm och därefter i Gävle där han var kyrkoherde i 14 år. Efter en kort sejour i Karlstad skickades han sedan till Luleå. Församlingen är liten, men det är här i Norrbotten som han trivts som allra bäst.
– Jag har varit på många platser i Sverige, men det här är kanske min bästa tid som präst. Jag är missionär och en missionär trivs på en plats där han bygger kyrkan. En missionär trivs inte på en plats där allt redan har gjorts. Om du ber mig att välja mellan Stockholm, Göteborg eller Luleå så väljer jag Luleå. Kyrkan byggs här. Folket som jag träffat här är också mycket vänliga.
Damian menar att han inte räknar de som kommer till kyrkan, men han tror att framtiden för den katolska kyrkan i Norrbotten ser ljus ut.
– Antalet aktiva medlemmar har ökat. Särskilt i Boden. Några fler blir katoliker varje år och det är märkvärdigt att de flesta är svenskar. Det är inte som man brukar säga att den katolska kyrkan är för invandrare. Nu är det svenskar som blir katoliker. Det är många som är under 30 år som kommer och det betyder att kyrkan har en framtid. Det är glädjande för mig.