Från en stor lägenhet till stuga på 48 kvadrat

Efter varje vägskäl blir vägen smalare. Vi passerar några mindre stugområden och måste ringa för att fråga efter rätt hus. Eftermiddagssolen gnistrar i snön och så småningom ser vi havsisen till vänster. Vi tar den lilla vägen uppåt, passerar någon stuga och parkerar vid ett rött hus. Dvärgpudeln Bellman springer oss till mötes, på bron står Ingeborg Höglin och tar emot. Bakom stugan breder skogen ut sig, på ena sidan och framför finns det några hus. - I tre av de andra stugorna är de också bofasta, säger Ingeborg Höglin. Vi slår oss ner i soffan i det ljusa vardagsrummet och strax därefter kommer Mats Höglin hem från sitt arbete på SSAB. Ingeborg är tandsköterska på en privat tandläkarklinik och arbetar skift. Just idag har hon slutat klockan ett. - Det är inte många gånger jag har ångrat mig. Det var en gång när jag körde hit och det var riktig dimma. Jag såg ingenting, det hjälpte varken med halvljus eller helljus. Det var otäckt. Och vintertid är det väldigt mörkt, men det avhjälper de med att ha gott om belysning utomhus. - Vi har mycket julbelysning och vi tänder den tidigt, säger Mats. De har bott i flera olika lägenheter på Hertsön, både större och mindre, men varit området troget sedan 1974. Mats har haft flera intressen genom livet, bland annat segel- och motorflygning, men också motorcykel. Den reste de omkring med. Ingeborg satt bakom och Bellman på styret. Men det var inte riktigt något för Ingeborg, så de letade efter en stuga. Egentligen hade de gjort det i 30 år, men nu tog de upp jakten igen. De åkte runt, såg på stugor än här, än där. Det var svårt att hitta något bra, ofta var de nedgångna, rena ruckel eller för dyra. Men så såg de annonsen om Ängdalsro. De körde till Lövskär och trodde att det var där någonstans berättar de och skrattar. Så de fick åka hem igen och kika på kartan. Det var mot, Ersnäs, vidare mot Vallen och flera avtagsvägar innan de nådde Ängdalsro. - När vi kom upp för vägen och såg huset visste jag att det var det här vi skulle ha, säger Mats och Ingeborg nickar instämmande. Gräsmattan var tuvig och det fanns inget vintervatten. Men det hade potential. Stugan var ljus inuti, det fanns goda möjligheter att bygga veranda och det ingick bastu. Det var i oktober 2004. De bodde kvar på Hertsön och var här på helger och ledigheter. De drog om vatten och avlopp, satte värmeledningar längs rören så att det inte skulle frysa, var allt mer här ute och de bytte till en etta på Hertsön. Det blev inte många nätter i den, så småningom sa de upp den. Tanken att de skulle flytta ut på heltid hade nog alltid funnits, säger de. - Vi har bott här ett år nu. Den 20 mars förra året skrev vi oss på den här adressen, säger Mats. Den lilla stugan rymmer kök, kombinerat vardags- och matrum, samt sovrum och toalett. Tidigare fanns det ytterligare ett litet rum, men det utrymmet ska användas till en större toalett, ombyggnaden har just kommit igång. Målet är att tvättmaskinen ska rymmas, flyttas in från bastun. Det allra första projektet var att bygga om den vedeldade bastun till god funktion, den fick nya lavar och en vägg flyttades. Sedan var det dags för veranda och uterum. Verandan är väl tilltagen och går längs väggarna mot öster, söder och väster. - Vi börjar med frukost på framsidan, under dagen flyttar vi hit på sidan och till kvällen när det svalnar går vi in i uterummet på baksidan, säger Mats och Ingeborg. Det inglasade uterummet använder de ända in i november tack vare infravärme och en gasolvärmare. De planerar också att byta golv i vardagsrummet, men de avvaktar eftersom de funderar på att riva väggen till köket. På sommaren får Ingeborg utlopp för sin odlarlusta och gården prunkar av blommor av alla de slag. I rabatterna är det perenner och i krukor och lådor finns sommarblommorna. Hon visar hur hon täckt över rosorna med dukar för att de ska klara vintern. Vid gäststugan står också en motorcykel under ett skynke, men den används inte numera. Så här på vintern tar de gärna skotern ut på havet, eller en tur med skidorna. Mats har dragit upp ett fem kilometer långt skidspår i skogen bakom huset med hjälp av skotern. Och när vi står på gården sveper en skidåkare förbi i spåret. - Jaha, där for Kalle, säger Mats. Det finns även en gäststuga, men än så länge fungerar den som snickarbod och förråd. Det var mycket som fick plats när de kom från stan hit ut. -- All köksutrustning rymdes ju inte, men vi har plockat ut det vi behöver och det som är undanpackat har vi inte saknat, säger Ingeborg. Här ryms allt de vill ha. De hade inflyttningsfest i december 2004 och då fick 25 personer plats här. Visst har det blivit glesare med besök, det är ju en bit att åka från Luleå, men de skulle trots det inte vilja byta. Tidningen lämnas i vägskälet en bra bit från stugan, men varje morgon körs den vidare av deras granne Sixten Markström. Det är också han som plogar vägen vintertid. Just den här dagen fyller han 81 år och Ingeborg kokar kaffe för att ta med i termos, grannarna har gått ihop för att överraska och fira honom. Ingeborg och Mats önskar att även de ska kunna bo kvar här när de blir äldre. Det är deras framtidsdröm.