Viktoriia Lozynska
Ålder: 50
Bor: Luleå, kommer från Dnepr i Ukraina
Gör: Jobbade i en matvaruaffär i Ukraina. Nu studerar hon svenska på Medborgarskolans kvällskurs.
24 februari vaknade Viktoriia Lozynska och hennes son av ljudet av bomber som föll nära staden.
– Från denna dag förändrades våra liv.
De kunde inte förstå hur en sådan här katastrof kunde hända och visste inte vad de skulle ta sig till.
– Vi läste på internet och tittade på tv och frågade andra vad som skedde och vad vi kunde göra.
På gatorna sprang det omkring stressade människor som handlade mat och vatten för att bunkra, berättar hon. De tog ut pengar från bankomaterna. Några gick till militärbasen för att fråga hur de kunde hjälpa till. En del försökte ta reda på hur de skulle kunna lämna staden och åka därifrån, vilka färdmedel som stod till buds.
Hon jobbade på en supermarket vid den tiden, men kunde inte fortsätta arbeta.
– Min son som är 31 år är kvar i Ukraina, men jag bestämde mig för att fly. Jag åkte ensam till Polen och vidare till Sverige.
Vad önskar du av framtiden?
– Jag vill integreras i Sverige, studera och hitta jobb.