NSD har ringt runt till några lokala kulturprofiler.
Mattias Alkberg, poet och låtskrivare, Luleå:
– Det är väl grymt.
Gillar du hans texter?
– Jag har aldrig lyssnat på honom på det sättet, jag tycker mest att han gör fina melodier och är en grym sångare. Men det är ungefär samma relation som jag har till många andra Nobelpristagare, så det är inget konstigt.
Mattias Alkberg förstår om en del kan tycka att det är kontroversiellt, men själv tycker han bara det är roligt.
– Jag gör ingen skillnad på högt och lågt. På ett sätt kan jag tycka att låttexter är låttexter och litteratur är litteratur, så man kanske kan ifrågasätta om Nobelpriset verkligen ska gå till en som skriver låttexter. Men jag tycker ändå att det är roligt. Och jag tycker inte att låttexter på något sätt är mindre värda än god litteratur.
Peo Rask, bokförläggare och författare, Luleå:
– Jag tycker det var ett modigt, spännande val. Förmodligen oväntat för många litteraturkritiker som säkert har förberett sig för andra kandidater och kanske ångrat att de själva har sålt sina Dylan-plattor.
Hur är din egen relation till Dylan?
– Den är blandad. Han är en ganska svår artist för han har bytt stil så många gånger. Han har haft olika religiösa perioder och andra perioder. Så han har funnits där, men jag har ändå stora hål, för jag har inte förmått hänga med i alla turer.
Favoritlåt?
– Hurricane – den handlar om en svart, enastående boxare som blev felaktigt dömd för mord och inte kunde fortsätta sin karriär.
Lisa Wede, före detta Boktornsredaktör och bokslukare, som just nu befinner sig i USA:
– Det var otroligt oväntat och otippat. Jag var tvungen att tänka två gånger. Men varför inte? Vi lever i en modern tid och Dylan är en ikon både musikaliskt och litterärt, eftersom hans texter har stått ut och blivit sådana klassiker. Så där fick de en otroligt värdig vinnare – politiskt medveten, modig polemiker mot makten och en virtuos särling som vågat vara sig själv.
Hur är reaktionerna i USA?
– Det är morgon nu, klockan är bara lite över sju, så det har inte hunnit komma några reaktioner. Men amerikanerna tycker att det har dröjt skandalöst länge sedan en amerikan fick Nobelpriset sist, så de har varit på tårna och väntat.
Ingrid Fredriksson, bibliotekarie, Luleå:
– Helt underbart! Jag tycker det är kul att Svenska akademien chockar! Man väntar sig finlitteratur och så gör det de här. Jag tycker det känns väldigt roligt faktiskt.
Hur är din egen relation till Dylan?
– Jag har ju lyssnat på honom genom åren och vi var och såg honom när han var i Luleå i början avs 1990-talet på den platsen där Kulturens hus står idag. Vi stod utanför staketet med kikare för vi hade inte råd att gå in. Det var kanske inte det bästa framträdandet han gjort – han var lite reserverad och tillknäppt – men det kändes ändå som en stor grej.
Ann-Katrin Tideström, författare och kulturarbetare, Luleå:
– Jag kände direkt, att vad roligt att en musiker får priset. Man säger ofta att "ungdomar kan ingen poesi", men i musiken finns ju poesin och därför tycker jag, även om Dylan inte är ungdomens poet riktigt, att det är det ett tecken på att man tar den poesi som musiken förmedlar i sina texter på allvar. Det är ungdomarnas språk och ofta stor poesi – och det är den poesi vi kommer att få se mycket av i framtiden.
Jan Bergsten, kulturredaktör, NSD, som själv har flera gamla vinylskivor med Dylan:
– Det var en fullständig överraskning att en som är musiker mer än en författare fick priset den här gången.
Bra eller dåligt?
– Det är ju ett pris i litteratur som man tidigare gett till författare. Nu har tydligen priset utvecklats till ett musikpris.
Vad tycker du om hans texter?
– De är bra. Han är ju en fantastisk musiker och låtskrivare. Men frågan är om det är ett litteraturpris längre.