Li Josephson lämnade Luleå redan som 17-åring och där startade en resa som inte är över än, både vad gäller karriär, livsstil eller var hon i framtiden slår ner sina bopålar för gott.
I dag är hon 58 år men vi börjar med där allt startade i början på 60-talet.
Född och uppvuxen i Luleå, bland annat på Skurholmen, Gültzauudden och Bergnäset, med ett kort mellanspel i Boden. Under hennes ungdomsår i Luleå lyssnade hon på namnet Li Josephson, nu har hon lagt till Breuil som efternamn, det återkommer vi till.
Hon blev upptäckt i en skönhetstävling och 1980 flyttade hon till Paris. I Luleå lämnade hon sin mamma, pappa och en broder.
Under ett antal år arbetade Li Josephson som fotomodell och under en längre period uteslutande för det kända modehuset Dior.
Li Josephson vill tona ner sin tidigare karriär som modell eftersom det är så länge sedan.
– Den här delen av mitt liv hör till ”en helt annan del av livet, det hände för nästa 40 år sedan”, säger hon.
1988 var modellandet över för den här gången och flyttlasset gick tillbaka till Sverige. Fast det blev Stockholm i stället för Luleå.
Vad fanns det för anledning att välja Stockholm?
– Jag läste humanistisk och samhällsvetenskapliga linjen på Komvux. Det gick väldigt bra och betygen blev höga. Jag var väldigt motiverad.
I bakhuvudet fanns tankar på att läsa juridik, men också något annat som lockade, vadå?
– Plötsligt såg jag en affisch i tunnelbanan i Stockholm om polisyrket. Det var polishögskolan som rekryterade nya aspiranter.
Så då hoppade du på den utbildningen?
– Eftersom jag alltid varit intresserad av lagfrågor och funderade på att bli jurist så kändes det bra att börja på polishögskolan.
Under åren 1992 till 1995 gick Li Josephson och utbildade sig på polishögskolan i Sollentuna, och därefter blev var det dags för patrullering. Berätta?
– Jag var utryckningspolis mellan 1995 och 1997. Från 1997 arbetade jag som utredare och handläggare samt vikarierande gruppchef vid jour- och utredningsroteln i Stockholm city. Där handlades alla inkommande brott, samtliga av mycket varierande karaktär.
Men karriären skulle gå vidare inom polisyrket, berätta?
– År 2000 sökte och fick jag en tjänst vid Nationella Sambandskontoret, NSK på rikskriminalen som i dag heter NOA, Nationella Operativa Avdelningen. Där blev jag en av de ansvariga för att bereda Sveriges operationella inträde i Schengen och att vidareutveckla Schengensamarbetet strategiskt samt operationellt. Efter ett par år vid NSK, sökte och fick jag en tjänst som Criminal Specialized Officer vid Interpols huvudkontor i Lyon och kort därefter sökte och fick jag tjänsten som Europachef, tillika Interpols Assistant Director för National & Regional and Police Services Directorate.
Det verkar onekligen ha gått fort i karriären?
– Jag har egentligen inte haft en tanke på karriär utan är bara av naturen väldigt energisk. Tycker helt enkelt om att om jobba och har aldrig velat ha barn.
Jag uppfattar det som att du trivdes bra med jobbet på Interpol som Europachef?
– Ja, det stämmer. Tyvärr kan jag inte gå närmare in på vad det i detalj gick ut på eftersom det är sekretess.
Kan du ge en mer generell bild på vad det arbetet gick ut på?
– Ja, i stort kan jag säga att arbetet som chef för Europaavdelningen innebar att jag ansvarade för utvecklingen och koordinationen av allt internationellt polissamarbete mellan Interpol och dess europeiska medlemsstater, EU:s institutioner samt externa partners. I mitt ansvarsområde ingick även uppgiften att analysera, utveckla samt implementera en strategi för Interpol med syfte att öka inflytandet inom den Europeiska unionen. Positionen innebar även personal- samt ett omfattande budgetansvar.
Komplicerat arbete med andra ord?
– Ja, men jag stortrivdes och tiden ger erfarenhet. Dessutom innan jag sökte tjänsten hade jag redan regelbundet vikarierat för min dåvarande chef i två år. Första året som högsta ansvarig var svettigt, när jag sedan började känna mig riktigt bekväm i kläderna, kallade Sverige hem mig. Interpol begärde min förlängning och jag ville ha förlängt men då var det bestämt att Sverige inte skulle förnya tjänsten. Det som är lite synd är att, i och med att Sverige kallade hem mig, förlorade man Europachefs-positionen eftersom jag var specifikt tillsatt med mina personliga meriter som grund. Dessutom tror jag att det var dels av princip, dels att det fanns andra som ville åka ut.
Med andra ord var det många som bankade på dörren och ville ha ditt jobb?
– Ja, åtminstone åka utomlands och jobba. Vid ett tillfälle blev jag kallad att hålla ett föredrag och berätta vad mitt jobb som chef vid Interpol bestod av, vad vi gjorde helt enkelt. En och en halv timme höll jag föredrag om Interpol, om mitt jobb i synnerhet. Sedan undrade jag om någon hade några frågor, tråkigt nog var första frågan jag fick "När åker du hem", då hade jag arbetat som Europachef ett halvår drygt och hade mer än två år kvar. Jag vet att Sverige avvaktade ett år men skickade sedan ut en person året efter.
När polismyndigheten i Sverige kallade tillbaka dig efter några år, blev du erbjudet ett annat jobb i Stockholm?
–Ja, jag förstår att de ville kanske dra nytta av min nyvunna kompetens efter ett par år och jag erbjöds jobbet som enhetschef på kriminalunderrättelsetjänsten i Stockholm. Blev givetvis glad över det men jag hade då träffat min man så du förstår säkert att jag inte ville lämna honom.
Då valde du att stanna i Lyon, vad hände sedan?
–Jag tog tjänstledigt för studier så våren 2012 började jag på universitetet för att ytterligare förbättra min franska eftersom det är en sak prata franska och en helt annan studera på franska, dessutom kunna tillgodogöra sig en kvalificerad universitetsutbildning på språket. Därför efter att ha förfinat min franska, slutförde jag en fransk Master i Internationell Affärsrätt vid L’Université Catholique. År 2015 begärde jag avsked från den svenska polisen eftersom jag inte gavs möjlighet att kombinera jobb och privatliv.
Vad gör du i dag?
– I dag jobbar jag som många andra, på distans. Sköter mitt tradingföretag i Hong Kong men tar även konsultuppdrag, det vill säga juridisk vägledning, upprättande av internationella affärskontrakt samt rådgivning beträffande immateriella rättigheter, kallas IPR, Intellectual Property Rights.
När man ser på din smått fantastiska karriär, hur orkar du?
– Jag kan väl erkänna att jag är energisk och har svårt att sitta stilla. På morgonen tar jag det lugnt, dricker kaffe, kollar franska nyheter och sedan de svenska nyheterna. När jag inte arbetar tränar jag mycket, springer, åker skidor och går på gym. Jag gillar när det händer saker.
Hur trivs du med jobbet och livet i Frankrike?
– Jag tycker väldigt mycket om och trivs väldigt bra i Frankrike, speciellt i Alperna vintertid. Vår, sommar och i synnerhet nu under pandemin har vi spenderat mer tid i vårt favoritbostad på annan ort. I vilket fall är Lyon är en härlig stad och där bor jag med min man, katt och hund. Katten är en Perser och hunden en Ridgeback.
Du talar fyra språk, vilka?
– Svenska, engelska, franska och mandarin, nu läser jag spanska också. Språk har alltid varit lätt för mig, ja allt man kan lära sig utantill är lätt men jag är usel på matematik.
Okej, mandarin, förklara?
– Mandarin och kantonesiska är dialekter av det kinesiska språket och även om vi bodde i Hong Kong i några år, där de talar kantonesiska ville jag lära mig mandarin. Det är trots allt en miljard människor som talar mandarin. Det är dessutom lite lättar att lära sig mandarin eftersom det innehåller fyra toner mot kantonesiska som innehåller sex.
Vad har du i dag för kontakter i Luleå och Sverige?
– Mina föräldrar och min bror bor i Luleå. Då och då åker jag upp till min bror, åker även regelbundet till Stockholm för att träffa mina vänner.
Vad tycker din make, som är fransk affärsman, om Luleå?
– Han gillar Luleå och Sverige jättemycket. Vi gifte oss i Luleå 2012, i Gammelstads kyrka. Han kan lite svenska också, av någon anledning är has favoritord "Skogskatt", säger hon och skrattar. Han kan fler ord men "skogskatt" uttalar han klockrent.