Charlotte Häger, med rötterna i Norrbotten, är legitimerad fysioterapeut och forskare vid Umeå universitet. Hon konstaterar både utifrån sin kliniska erfarenhet och sin forskning att det tyvärr inte är ovanligt att det blir ett glapp i rehabiliteringen när strokepatienter förs över från specialistvården på sjukhus till primärvården och olika boendeformer.
– Det beror på flera saker. Dels har patienten och de anhöriga ofta höga förhoppningar om en fortsatt snabb återhämtning och en progressiv rehabilitering och man når en slags platå efter tre till sex månader. Dels finns inte alltid de resurser som krävs för att kunna möta de fortsatta behoven som den strokedrabbade och många anhöriga har. Det här är en grupp som inte prioriteras inom primärvården eller inom den kommunala omsorgen alla gånger. Där har man många andra patientgrupper att ta hand om och kunskapen finns ofta inte heller, säger hon.
Hon tar som exempel att det på vård- och omsorgsboenden kanske bara finns en eller en fysioterapeut som ska ansvara för hundratals patienter.
– Då måste anställda på boendet utbildas och träningen ske via dem och med den stora genomströmning av personal som ofta är där brister det.
Ungefär 30 000 personer drabbas av stroke i Sverige varje år. För en människa med en tidigare aktiv livsstil kan det vara förödande att plötsligt hamna i en miljö som är helt annorlunda.
Charlotte Häger påpekar att förutsättningarna för tillfrisknande ser väldigt olika ut beroende på individen och var i hjärnan som stroken drabbar. Många får motoriska problem, språksvårigheter, afasi och trötthet. Det kan även uppstå problem med de kognitiva funktionerna, som att kunna orientera sig i tid och rum, minnet och förmågan att lösa logiska problem. Depression och psykisk ohälsa är inte heller ovanligt, både som en reaktion på det som hänt men också som en rent organisk följd av stroken i hjärnan.
På rehabiliteringskliniker finns specialistkompetens i form av bland annat fysioterapeuter, arbetsterapeuter, rehabiliteringsläkare, psykologer och kuratorer. Men dessa kliniker är förhållandevis få och långt ifrån alla får tillgång till den typen av eftervård, konstaterar Charlotte Häger.
– Däremot finns det ju möjlighet att få kontakt med en sådan klinik för att få stöd i sin rehabiliteringsplan.
De anhöriga får inte heller glömmas bort, menar hon.
– Livet förändras ju även för dem, särskilt om det är en kraftig stroke.
Förutom att minska patienters lidande finns det även samhällsekonomiska vinster med en välfungerande strokerehabilitering, att människor kan återvända till arbetslivet och en fungerande vardag. Mindre assistans, sjukvård och större oberoende innebär också lägre kostnader för samhället, menar Charlotte Häger.
Fem till tio procent av alla som drabbas av stroke får den variant som orsakas av en blödning genom ett så kallat aneurysm, ett blodkärl som brister i hjärnan.
– Skadorna kan då bli särskilt omfattade trots att man kan vara relativt ung. Men oavsett om man får en blödning eller en blodpropp, som är vanligare, kan stroken leda till stora behov av rehabilitering. Många vill verkligen träna och bli bättre, men känner sig utelämnade att lösa behovet på egen hand.