Bengt Landahl arbetar vid Riksenheten för polismål i Göteborg och har under en längre tid granskat Zelmanovits-domen.
Som främsta skäl till resning anger Landahl att Sture Bergwall återtagit sitt erkännande.
Landahl slår också fast att det inte finns något i övrigt som styrker att det var Bergwall som dödade Zelmanovits 1976. Tvärtom skriver Landahl att den troligaste dödsorskaken var att Charles Zelmanovits frös ihjäl.
Svek
Men Landahl går även till fränt angrepp mot sin åklagarkollega Christer van der Kwast som han menar har svikit sin objektivitetsplikt.
Även advokaten (Gunnar Lundgren) får kritik för passivitet.
"Under den tid förundersökning pågick i målet var Sture Bergwall svårt psykiskt sjuk. Han var på Säters sjukhus föremål för terapi. Medicineringen var så stark att han kan beskrivas som neddrogad. Mot den bakgrunden kan försvarets agerande i den här aktuella brottsutredningen och rättegången beskrivas som passivt."
Men hårdast kritik får den polis, kriminalinspektör Seppo Penttinen, som ledde förhören med Bergwall/Quick.
Ledande frågor
Bengt Landahl menar att det handlade om ledande frågor som mer strävade efter att kunna användas i ett åtal än att få fram en samlad historia.
Som exempel på ledande förhör ges när Bergwall fick mycket god hjälp att förvandla en jeansjacka alternativt kavaj till en täckjacka.
Men mest uppseendeväckande är att Landahl slår fast att polisen undanhållit vital information.
Bara påhitt
I tingsrätten i Piteå vittnade två experter, Lars Lidberg och Sven-Åke Christiansson, om att Quicks uppgifter var riktiga och att anledningen till att han blev en mördare var att han råkat ut för traumatiska händelser i barndomen, bland annat incest.
Polisen hade under flera årförhört Bergwalls samtliga syskon, som enhälligt hävdade att allt var påhitt. Dessa förhör gömdes undan.
"Förhören har inte redovisats i någon av dessa förundersökningar", skriver Bengt Landahl.
I dag hävdar Sture Bergwall att allt han sagt om hemska upplevelser i sin barndom var påhitt, vilket även citeras i resningsansökningen:
- I dag säger jag så här: Till min barndom finns det vittnen. Till Thomas Quicks härjningar finns det inga vittnen. Jag tycker att det är svar på den frågan.
Den enda instans som inte kritiseras i Landahls resningsansökan är märkligt nog den tingsrätt som avkunnade morddomen. Anledningen är att tingsrätten inte fick en korrekt bild på grund av att både åklagare och advokat svek sina uppdrag.
"Rätten har därmed inte fullt ut haft möjligheten att pröva riktigheten av Bergwalls erkännande".