Folknöje med säkerheten i centrum. På bilden ses Johan Lindström, Åke Vikström, Anders Glavhammar och Åsa Eriksson.
Isen ligger som en lätt pudrad spegel när de åtta åkarna i Luleå långfärdsskridskoklubb glider fram på coronasäkert avstånd mellan varandra, tyst och lugnt.
Flera av åkarna har ispikar som de regelbundet hugger med.
– Häftigt att kunna åka på blankis mitt i stan. Det är inte alla år, säger Åsa Eriksson.
Teatermagasinen i Norra hamn bjuder på ett kort stopp och en gruppfotografering.
– Det känns nästan inte att man åker när isen är så här slät, säger Åke Vikström.
Turen har startat vid stranden nedanför Mjölkudden. Plan B fick tas i bruk, efter att isen i Södra hamn inte bedömts vara tjock nog.
– Det var fem centimeter där. Här är den sju. Fem håller egentligen för 100 kilo men om man har folk med sig vill man inte ta några risker. Vi tycker om att å-k-a skridskor. Det ska kännas tryggt. Det är inte lika kul om man ska hugga sig fram, säger Kari Jämsä, ordförande sedan klubben bildades 1997.
Vanskliga förhållanden och osäkra isar. Den erfarne åkaren Kari Jämsä manar till stor försiktighet när det gäller att åka skridskor på isarna efter kusten. Isdubbar, ryggsäck och ispik är livförsäkringar.
Isarna lade sig sent i år vid kusten. Vintern har varit mild och snöfattig. Några enstaka kallgrader som avlöses av varmare väder med regn och sydliga vindar. Så har det sett ut sedan slutet av oktober.
Men de senaste tre veckorna har sjöar och innerfjärdar legat glasklara. Ibland har det nästan varit svårt att säga vad som är öppet vatten och vad som är spegelblank is.
På stadsnära tur. Här ses några av medlemmarna i Luleå långfärdsskridskoklubb: Åke Vikström, Anders Glavhammar, Björn Eriksson, Kari Jämsä, Johan Lindström, Jan Mohus och Gunvor Mindell. Skymd är Åsa Eriksson.
– Det har inte varit en enda riktig kallperiod och vädret har varit ostadigt. Det ser fint ut men det är försiktighet som gäller. Man måste vara mycket uppmärksam på hur isen förändrar sig. Det kan ske från en dag till en annan. Vi har alltid kontrollerat isen innan vi ger oss iväg. Borta mot Bergnäsbron har det varit ett utsläpp av vatten, exempelvis. Där är isen dålig, säger Kari Jämsä.
Ispik ska det vara, skidstavar är inte tillräckligt. I Södra hamn var isen fem centimeter. Då bytte man plan och åkte en annan tur där isen var sju cm.
Isdubbar och ryggsäckar med grenrem är obligatoriskt när deltagarna i klubben gör en tur. Ofta finns ispik och lina med.
– Skidstavar är inget att mäta isen med.
En normal tur är från 1,5 mil till 7-8 mil. Någon tur längre ut i skärgården är inte att tänka på ännu.
– Vi har åkt vid Örnabben och många har åkt kring Bensbyn. Men efter det har det varit milt. I dag håller vi oss stadsnära, säger Kari Jämsä.
Läcker bakgrund. Johan Lindström och Jan Mohus rundar hamnbassängen i Norra hamn, med Kulturens hus och Strand galleria i bakgrunden.
Åkarna rundar hamnbassängen och åker vidare längs Gültzauudden mot Karlsvik.
– Vi brukar kalla turen för "reklamsvängen". Det är många som stannar och kollar, och tycker det ser härligt ut. Det är så vi värvar medlemmar, säger Jämsä med ett leende.
Trots att det regnat har isarna klarat sig. "Det kan faktiskt bygga is när det är upp till tre plusgrader. Någon dag blida och lite regn gör inget. Om det blåser gör inget heller, då torkar isen upp. Men för mycket sydligt är inte bra, då trycker det in vatten", säger Kari Jämsä.